Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1904 - Pierre Louys. En fas af Frankrikes moderna litteratur. Af Sven Söderman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIERRE LOUYS
729
sträckningen af andens fordringar, och
icke blott individens, utan folkets ande
är framför allt sensuell. Ur denna
sensualism födes konstdriften.
Denna tanke har han genomfört i
sina verk med en konsekvens, en
frenetisk lidelsefullhet och en sexuell
fantasi, som slå med häpnad och skräck,
men också med en poetisk glans i
skildringen, en plastisk skönhet i
bilder och en färgbehandling, som är
rent konstnärlig. Sina första dikter
ägnade han Astarte (1891), och allt
hvad han under de närmast följande
åren skref (»Leda», »Chrysis»,
»Ari-ane», de förträffliga öfversättningarna
från Meleagros och Lukianos m. m.)
är endast att betrakta som förstudier
till de monumentalt anlagda
antikmål-ningarne »Aphrodite» och »Les
Chan-sons de Bilitis». Den förra har väckt
ett sensationellt uppseende öfver hela
Europa och mångenstädes framkallat
en stark sedlig indignation på grund af
sin i modern litteratur enastående,
ända till sadism nående
oanständighet i de idédjärfva och färgglänsande
relicffriserna från kärlekslifvet i
Pto-lemäernas Alexandria.
Pierre Louys andra hufvudverk,
»Les Chansons de Bilitis», är mindre
kändt. Det är en litterär mystifikation
och utger sig endast för att vara en
öfversättning af de sånger, den
grekiska skaldinnan Bilitis (6:te årh. f.
Kr.)skref och i hvilka hon skildrade
sitt lifs erfarenheter om kärlekens
väsen. Denna »lyriska roman» börjar
med några hänförande grekiska
barnidyller och genretaflor med lekande
flickor. Bukoliken fördjupas af
kärleksuppvaknandets glädje och poesi,
men förtränges så småningom af
elegiska tonfall, som bli allt mörkare och
mer passionsfulla och i sin
besvikenhet till sist flämtande heta som
Sapphos flammor. Den tredje fasen i
denna lidelsens historia är det dystra
och bittra epigrammet: Astarte sjuder
ännu inom henne, men Eros har blif-
vit trött. Som kulturbild är kanske
denna sista afdelning, skildringen af
kurtisanlifvet på Cypern, värdefullast
och sannolikast, men den verkar
stundom vedervärdig genom sin cyniska
intellektualism och ständigt
otillfredsställda lidelse. Däremot innehålla
idyllerna från Pamphylien och
elegierna från Lesbos bilder och
passager af stor poetisk skönhet och
medryckande känslokraft.
Kort efter dessa verk följde den
vackra antika metamorfosen
»Byb-lis», liksom »Leda» en symbolisk
tolkning af myten, samt de större
romanerna »La Femme et le Pantin» och
»Les Aventures du roi Pausole». Med
dessa lämnar förf. den klassiska
marken. Han förlägger i den förra
händelsen till ett modernt Spanien och
hopfantiserar i den senare ett nytt
sagoland. Grunduppfattningen är
emellertid oförändrad. »Kvinnan och
mannekängen» (mannen), som i
hållning något erinrar om ^érimée, är
mästerligt skrifven, men kanske det
pinsammaste Louys frambragt och
rent af satanisk i uppfinningsrikedom,
då det gäller att utfinna kärlekens
lidanden. »Konung Pausoles
äfven-tyr» är däremot hans svagaste verk
och dess ironiserande fantasi
mestadels oförklarlig: det ser ut som om
förf. velat täfla med Anatole France
men saknat förutsättningarna,
spiritualitet och en djup tanke bakom det
skenbart lättsinnta skämtet.
Pierre Louys senast utkomna bok
är samlingen »Sanguines», som
innehåller ett tiotal noveller och skisser
från olika tider och af olika värde.
Man påträffar där bl. a. den i annan
form förut utgifna »Une Volupté
nou-velle», ett fantasifullt skämt och en
kapriciös kritik öfver bristen på
originalitet i vår tids kultur och
njutningsmedel, jämförda med den grekiska
forntidens, »Au Soleil oouchant», en
täck dialog i Teokritos maner, »La
Confession de m:lle X» och »La Per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
