Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. X. Charlie Hext börjar sitt arbete - Kap. XI. Den hotande stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det heta zigenarblodet strömmade i
purpurvågor upp i hans ansikte, så att
Charlie glömde sin personliga fara i
förväntan på att den reslige mannen
skulle falla till marken träffad af slag.
Men med en ofantlig ansträngning
besegrade Lomax sitt fysiska illamående,
under det hans mun förvred sig till
ett elakt grin, snarlikt en morrande
hunds, så att hans tänder blottades
ända upp till gommen.
— Är det på det viset med dig,
hväste han omsider. Nå väl, jag har
varit med om att tämja hårdare sällar
än dig, min unge spoling, och jag vill
slå vad om att du snart skall sjunga
i en annan ton. Ett godt kok stryk
kan vara bra att börja med, och bryter
inte det ditt trots, skall jag försöka
hvad verkan det kan göra att kittla
dig under fotterna med ett glödgadt
järn.
Han sträckte ut handen och högg tag i
Charlies halskrage, men detta grepp
af hans stora, brutala näfve var så
våldsamt att han slet sönder offrets
jacka och blottade hans hals och axlar.
Då hans gamle kamrats barn med
skålfvande fingrar försökte draga upp
den sönderrifna skjortan för att dölja
sin nakenhet, raglade bofven ett
ögonblick baklänges, så till ytterlighet
bestört bl ef han. Men därpå gick det
lågmälda men likväl triumferande
utropet: För tusan, det är en flicka!
öfver hans läppar.
Detta påstående framkallade intetsvar,
såvida icke de heta tårar, som började
falla från de uppskrämda, vredgade
ögonen, kunde anses som ett sådant.
Jasper Lomax ansåg åtminstone dessa
brännheta droppar som ett medgifvande
hvilket visserligen ej behöfdes, och de
väckte intet medlidande i hans hårda
hjärta. Han endast pekade på stegen,
som ledde upp till vinden.
— Upp med dig dit, min unga dam,
befallde han. Nu måste du behandlas
på annat sått, och du kan lita på att
jag förstår allt! Det finns för att be-
segra en kvinna sätt och utvägar,
hvilka man ej kan tillämpa på det
andra könet!
KAP. XI.
Den hotande stormen.
Likbesiktningen öfver den döde
kyrkoherden i Maplehurst hade ägt
rum och hade slutat med ett frikännande
utslag, som till största delen berodde
på den tillgifvenhet, som man i
fädernebygden hyste för Tressinghamska
släkten. Det faktum att Longdese Castle
beboddes af en främling fastmera stärkte
den lokala juryns lojala tillgifvenhet
än tvärtom, emedan det stora godset,
som förr i världen varit traktens
förnämsta stöd, numera förskaffade sig
all hjälp, som behöfdes, både
utom-och inomhus, icke från byns invånare
utan från importerade tjänare, af hvilka
många voro utlänningar.
Men trots det offentliga utslaget, som
fällde »en eller flera obekanta personer»,
hade skvallret brådtom, och det fanns
mer än en, som medgaf sig känna
besagda person mycket väl. Till och
med i den mest välsinnade
landsförsamling finns alltid en hemlig
underström af illvilja, och fastän den här
inskränkte sig till en illa omtyckt
minoritet, fann den sitt berättigande i
kronofogdens redogörelse och i denne
herres halfkväfda utrop af förvåning,
då han hörde juryns utslag.
Det fanns i själfva verket intet tvifvel
om att Landon Tressingham, om man
hållit sig till bevisen, skulle befunnits
saker till mord. Polisen trodde
tydligen att han var hvad bönderna kallade
»mannen». Inga bevis kommo i dagen
för att någon annan person utom Landon
och den aflidne befunnit sig i sakristian
före gudstjänstens början, och det fanns
mycket ringa sannolikhet för att någon
skulle kunnat finnas där. Inspektör
Mandsley, den öfverhetsperson,som hade
saken om hand, visade, utan att likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
