Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Ett besök i Bender. För Varia af Ida Bäckmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESÖK I BENDER.
För varia af IDA BÄCKMANN.
r\et vidsträckta Ryssland inrymmer
i sig bland annat äfven många af
de mest ärorika och mest tragiska
minnen ur vår histora. Kockenhusen,
Narva, Mohilev och Poltava tala ett språk,
som har en både vemodsfull och stolt
klang, men namnet Bender flyttar en
med ens in i sagoäfventyrens värld och
lämnar ej rum för någon annan känsla
än tjusning. Mina förväntningar voro
ganska spända, då jag befann mig ett
par stationer från staden ifråga, och
jag lät undfalla mig några häntydningar
till en rumänska, som satt midt emot
mig, om att jag bra gärna skulle vilja
veta. något om denna ort.
»Bender är hänförande» sade hon.
»Jag har hyrt en villa där två somrar
å rad. Floden ger svalka och träden
skugga. Jag kan ge er adress på villor
till uthyrning». — Jag tackade, men det
var ej sådana jag sökte, min vistelse
skulle blott räcka några dagar, och jag
hade för afsikt att bo på hotell. —
Hon kastade en granskande blick på
mig. »Jag är rädd att det blir er svårt
att uthärda på de, som finnas här»,
sade hon. »En möblerad villa skulle
bättre anstå er, och tjänare är ingen
svårighet att få.»
Nej det visste jag, och likaså,att det
ej var någon svårighet att bli dem
kvitt, när de stulit sig nöjda.
Då hon envist vidhöll sin mening
om villan, sade jag henne, att den
skulle bli mig allt för dyr denna korta
tid.
»Några dagar blott i Bender»
upprepade hon — »det är ju en absurditet».
Något liknande måste Karl den tolfte
ha tänkt, eftersom han så betydligt
förlängde de dagar han från början
anslagit för vistelsen här, menade jag tyst
för mig själf.
»Hvad söker ni i den staden*, fort-
for hon, och det kom något
misstänksamt i tonen. — »Jag söker lämningar
efter en stad och en fästning som
Carolus Dvenats, en af våra konungar,
byggt där för snart tvåhundra år sedan.»
»Jag smickrar mig med att veta allt
som rör Bender, sade hon, min man
har som officer en lång tid varit
förlagd där, men den staden finnes inte,
och namnet Carolus Dvenats hör jag nu
för första gången. Är ni säker på att
ni ej misstagit er?»
Vi nådde om några ögonblick Bender
och då vi skildes åt, gaf hon mig
det rådet att ha ljus tändt natten
igenom, såvida jag ej ville bli uppäten
af kackerlackor. »Det finnes
ingenstädes i världen de bita en så som
i Bender», tillfogade hon. Mot råttor
och andra djur visste hon däremot
intet skyddsmedel.
Rätt modstulen ropade jag an en
iswoschtschick och gaf honom
namnet på ett hotell ur Bædeker. Detta
hindrade honom emellertid ej att köra
mig till ett annat hotell och installera
mig där. Bender ligger som bekant
vid Dnjester och har en betydlig ytvidd
samt öfver 30,000 invånare. Den gör
dock enligt europeiska begrepp snarare
intryck af en by än en stad. Gatorna
äro ej stensatta, men såväl de som
torgen äro skuggade af lummiga
akacie-träd. Husen äro mycket oansenliga,
de flesta äro uppförda af korsvirke
och sällan ser man där annat än
envåningshus. Smutsigt är här öfver
all beskrifning; svin och hundar böka
och rota, grymta och skälla öfver allt
på gator och torg.
Då jag druckit mitt te och besett
trädgården — värdshusvärdens stolthet
— ryckte jag fram med min fråga om
hvar jag väl skulle finna det forna
svenska lägret. Han såg ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
