Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Jämlikhet. Novell af Ulla Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedöma, huruvida ert Achilleshufvud
är en lyckad skapelse. Om ni hade
velat föreviga Achilles’ häl eller vad,
hade det måhända varit en annan sak.»
Man skrattade, men fröken Elsa satte
upp ett förnärmadt ansikte, medan hon
med en befallandede åtbörd sträckte sig
efter cigarrettasken.
»Ni låter diskussionen urarta till drift,
märker jag», sade hon kallt, »men det
där var inte alls något kvickt. Och
jag säger er i alla fall, att jag tror att
samhällslifvet och folkkaraktären —
genom alla lager — skulle vinna mycket
på om de olika klasserna trädde i mera
direkt förbindelse med hvarandra. Om
vi ställde oss litet mera som människor
bland människor i stället för här herr
byråchefen X. och där mjuka tjänare
vaktmästare Y., här Gu’ bevare major
P. och där underofficer Q.»
Doktor Åke reste sig och räckte
fröken Elsa artigt en tändsticka.
»Du har verkligen ganska förnuftiga
åsikter, min kära Elsa», sade han
allvarligt. »Människor bland människor,
det är just hvad jag tycker. Det vore
ett idealsamhälle! Och låt oss hoppas
att vi en gång nå dit. — Du kan ju
göra början, ju förr dess hellre. —
Men — uppriktigt sagdt, inte tror jag
att hvarken du eller jag äro mogna
för den ordningen ännu. Vi äro inte
tillräckligt frigjorda från en del
småaktigheter som följer med vår kulturella
ståndpunkt. Och våra arbetare äro
ännu mindre mogna — på grund af
för litet småaktighet. Jag undrar hvad
du t. ex. skulle tycka om, i fall din
granne vid bordet gaf sig till att spotta
på golfvet, eller om din moitié i ett
allvarligt resonemang, just när det var
som intressantast, drog ut ena kinden»
— han gjorde en gest — »och
stoppade dit en väldig tuggbuss?»
»För att inte tala om sådana
småsaker som att han inte använde
näsduk —»
»Eller inte tycktes känna till bruket
af nagel borste! —»
»Det skulle vara bra roligt att få
höra er båda resonera», förklarade
kompositören spetsigt. »Jag undrar
hvilkens intresse som skulle flyta
ofvan-på» — ert Achilleshufvud eller hans
boxkalfsko? — Det blefve naturligtvis
ert Achilleshufvud, ty ni är ju kvinna!»
Hon bevärdigade honom inte med
något svar.
»Ni tro visst här», sade hon med
en kylig blick ut öfver auditoriet, »att
jag talar som den blinde om färgen.
Det gör jag inte alls. Häromdagen var
jag på middag tillsammans med en ung
arbetare, tapetserare var han. — Det
var synnerligen angenämt.»
Det blef en del utrop — »Åh! —
Åhå! — Ah! — Verkligen!» i olika
tonarter.
»Hvar då? — Och hur kom det till,
min nådiga?»
»Jag var ute på Ekhult hos Vera
Käll, min goda vän, ni vet. Hon
skulle göra några reparationer i villan
och hade därför bedt en tapetserare —
herr Jonsson — komma ut från stan.
Deras öfverläggningar tog lång tid,
och så bad hon honom stanna och
äta middag med oss. Ni vet ju, Vera
är så där »sans ceremonie». — Men
hon frågade mig i alla fall först, om
jag hade någonting emot det.»
»Nåå?»
»Naturligtvis hade jag inte det. Jag
tyckte tvärtom det var riktigt roligt.
Om ni visste en sådan treflig, vacker
ung man det var!»
»Aha, där ha vi det!»
»En riktigt stilig karl var det!
Hygglig och tillbakadragen — —»
»Han spottade inte på golfvet?»
»Och luktade inte tobak?»
»Stoppade han inte knifven i mun
heller kanske?»
Hon vinkade öfverlägset med
cigarretten.
»Ingenting af allt det där! Han
uppförde sig som en fullkomlig
gentleman. Han luktade mycket mindre
tobak än — många andra. Och åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
