Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XIX. Stormen bryter lös - Kap. XX. I den blå salongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plan, som hon gömde i sin barm,
hvilken ström af protester skulle då
icke hafva gått öfver hans läppar!
Hvilken rad af fasor, tvifvel och
katastrofer, för somliga innebärande ett
afgörande mellan lif och död, skulle
då icke där blifvit afbruten!
Men ingen fintlig tankeläsning hjälpte
dem att bryta ned det skrank af
osjälf-viskt förtigande, som de rest mellan
sig, medan de gingo af och an under
prästgårdsmuren, försökande att trösta
hvarandra med alldagliga ord. Själfva
deras kärlek skilde dem, emedan den
tystade det förtroende, som ensamt
skulle kunnat komma dem att i förening
trotsa fienden — förtroendet nämligen
om den stora betydelsen af Stewart
Rattrays till hälften lösta nyckel —
knappen..
— Det finns en sak, som jag
kommit att tänka på, och som möjligen
kan hafva något samband med den
här historien, sade Landon tankfullt
efter en paus. Då jag den förfärliga
söndagsmorgonen närmade mig kyrkan,
såg jag en främmande yngling mellan
grafvarne. Jag hade icke sett honom
i byn förut, ej häller har jag sett
honom för mina ögon sedan. Han
såg i själfva verket ut som en ganska
menlös pojke, men jag önskar ändå
att jag nämnt det för mr Rattray.
— Nu är det för sent, sade Winnie
bedröfvad. Jag minns inte alls att jag
sett någon främmande yngling i
Maple-hurst, men jag skall hålla ögonen
öppna, nu då du sagt mig det.
Så gick det då till att i följd af
Roddys skygga motvilja för att berätta
för sin syster om Charlie Hext, ett
annat värdefullt spår gick förloradt,
och den dödande snaran, som det blinda
ödet lagt kring de älskande, drogs
hårdare åt. Det var liksom om någon
oåtkomlig makt hindrade hvarje försök
af ett vänligare öde att leda
uppmärksamheten på Hartslock Woods invånare.
Snart envisades Landon att taga
afsked, hällre än att löpa risken att
blifva häktad i Winnies närvaro och
lämna stoff till byskvallret. Det var
ett afsked, där orden betydde föga, vid
hvilket äfven tårar spelade en obetydlig
roll, men hvarest ögonen, vältaliga af
ångest, sade allt, som fanns att säga.
KAP. XX.
I den blå salongen.
Hufvudingången till Longclerc Castle
låg vid en enslig väg, där det ej fanns
någon annan boning än port vaktsstugan,
från hvilken en krokig, en half mil
lång körväg slingrade sig genom en del
af den vackra parken till
manbyggnaden. Vägen var, från hvilket håll
man än närmade sig porten, på båda
sidor flankerade af täta, obanade
skogar.
Dagen efter Landon Tressinghams
häktning slog Winnie Basset in på
denna väg, gående i riktning mot byn,
men stannade, då hon nådde inkörs-
porten och blickade upp och ned för
vägen. Sedan hon förvissat sig om
att ingen mänsklig varelse fanns inom
synhåll, gick hon hastigt genom porten
och skred med raska steg uppför
körvägen. Hennes vackra unga ansikte
röjde ett fast beslut, fastän hennes
kinder voro tärda och hennes ögon
tunga af brist på sömn.
* Samma dags morgon hade hennes
fästman förts inför en hel rad af
öfver-hetspersoner, bland dessa hennes egen
far, men rannsakningen hade
uppskju-tits en vecka. De lokala
myndigheterna, som nog skulle velat gynna en
telning af en gammal och aktad familj,
sågo dock ingen annan utväg än att
hålla tummen på fången af hänsyn till
den allvarliga beskyllningen mot honom
och vittnesmålets direkta natur.
Det nya vittne, som framträdt,
Zebu-lon Caunt, en stalldräng hos baron de
Guérin, hade faktiskt gått ed på att
han sett Landon Tressingham slå det
dödande slaget. Han hade klättrat upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
