Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Om afläggare. Af Alida Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vecken, men hos henne ha de form
af små knölar. Växer hon i skugga,
har hon liksom Dentaria och af
samma skäl mycket sällan frukter men
många afläggare, växer hon på soliga
platser, reduceras de senares antal och
ökas frukternas. Dock gäller om henne
i ännu högre grad än om Dentaria,
att i nordligt klimat den könlösa
förökningen är den förhärskande.
En annan växt med groddlökar i
bladvecken är den i Nordalpernas
dalgångar växande och hos oss ofta
odlade brandgula liljan (Lilium
bulbife-rum). I motsats mot de föregående
sätter hon nästan aldrig mogen frukt,
hon må vara under hvilka
förhållanden som helst, något som torde bero
på att hon i Alperna ej har tillgång
till sådana insekter, som äro lämpliga
att pollinera henne. Detta blir så
mycket troligare, som på Pyreneerna
och i södra Frankrike finnes en
annan form af Lilium bulbiferum, som
till blommans byggnad fullkomligt
öf-verensstämmer med den
på Alperna växande,
men hvilken det oaktadt
sätter normala frukter
och saknar afläggare.
Innan vi lämna
kapitlet om de knöl- eller
lök-formiga afläggarne, må
\ Y omnämnas ännu ett par
växter med dylika.
Ångslöken
(Alliumole-raceum) torde vara
allmänt känd, och säkert
har mången sett, hur små
lökar sitta bland
blommorna i den rundade
blomsamlingen. Här ha
således afläggarne ej
hållit sig till bladregionen
utan trängt sig in bland
Fig. 4. Poiygonum själfva blommorna. Det
mcdaMggare. samma är förhållandet
med Poiygonum viviparum (ormrotsört)
(fig. 4), en mindre ört med hvita
blommor, som förekommer på fuktiga ängar.
Fig. 3. Fig. 5.
Dentaria bulbifera. Poiygonum viviparum.
Oroende afläggare. Ett ungt skott, som ut-
vecklat sig ur en afläggare
Hos henne sitta knölformade afläggare
nedtill i den axformade blomställningen
(fig. 4), och det händer, att de gro,
medan de ännu sitta kvar på
moderväxten.
Då dessa nu omtalade lök- eller
knölliknande afläggare äro fullt
utvecklade, falla de till marken liksom
frukter och frön och gro (fig. 3 och 5).
De innehålla ock liksom dessa
reservnäring i form af mjöl eller något
annat närande ämne, hvarmed de ur
af-läggarna uppkomna unga skotten näras
till en början. Därigenom att
moderväxten genom vinden sättes i en
svängande rörelse, kastas den mogna och
lossnande afläggaren ett stycke ifrån
denna och sprides på det sättet.
Men afläggarne tränga sig ej endast
in bland blommorna, de bli någon
gång så närgående, att de komma in
i själfva fröet och inkräkta den plats,
som eljest tillkommer grodden eller
embryot. De till och med antaga
fullständigt dettas utseende, så att den
som ej har reda på deras verkliga
natur, utan tvekan tar dem för
sannskyldiga embryon. — Men man kan
ju fråga, hvarför de ej kunna vara så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
