- Project Runeberg -  Vår inre värld /
178

(1922) [MARC] Author: Caroline Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

blifva för världen, hvilka frön och knoppär, som
här dogo ut, hvilka lifsverk och kärleksflöden som
här blefvo hämmade. Men de hafva uppnått det mål,
som var deras, och fyllt sin hittillsvarande uppgift,
De hvila nu ifrån sitt lifsverk* Den lifsglädje, den
förmåga att njuta och den lust att verka> som de
ännu ägde, går icke förlorad för dem* Deras
sprudlande energi utlöses i en annan tillvaro, om den
icke hvilar som en fördold kraft för att en gång
utvecklas i härlighet. Eller också äro de hemma,
antingen försänkta i djup sömn, väntande på
morgonen, eller i lyckligt medvetande att vara bärgade i
fadershuset — hvem kan väl säga detta? Vi stå
ännu ute på slagfältet, i det främmande landet och
kämpa om människosläktets framtid. Hvem vet när
vi falla? Men, när riket är eröfradt, skola vi och de
vakna och hälsa hvarandra med ett gladt
igenkännande. Och då först börjar det egentliga lifvet.
Det närvarande är blott förspelet. Den sanna
tillvaron börjar först när alla dissonanser hafva
upplösts och alla de toner, som gått förlorade, åter
ljuda i Guds härlighets harmoni.

Det är icke de hänsofna utan endast vi
efterlefvande, som hafva lidit förlusten och måste bära den,
vi lida smärtan och måste öfvervinna den, vi
försmäkta under saknaden, vi äro försvagade af de
öppna såren, vårt hjärta är fylldt af tårar, och vi
måste samla våra krafter till nytt lif, kamp och
seger, eljest gå vi under... När vi förlorat det käraste
vi äga, så uppreser sig i vårt väsens djup vår natur
och tvingar oss med våldsamhet att lefva, och väl den,
som lyssnar till dess stämma! Även om vi vackla, be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varinre/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free