Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Newtons till Laplaces tid. Solsystemets mekanik och kosmogoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turnus’ rotationstid är i själfva verket 10 timmar 13 mi-
nuter. I detta sammanhang försöker Kant att ge en för-
klaring af syndafloden, ett ämne som mycket sysselsatte
dåtidens vetenskapsmän. Kant säger, att de i Mose
första bok omtalade »vattnen under fästet» sannolikt ut-
gjordes af en ringformig fördelning af »vattendunster»
kring jorden, motsvarande Saturnus-ringen. Denna jord-
ring skulle tjäna till att upplysa jorden och att, om män-
niskorna visade sig ovärdiga denna förmån, straffa dem
med en öfversvämning. Detta senare inträffade genom
ringens plötsliga nedfallande på jorden. Denna sträfvan,
att naturvetenskapligt förklara berättelser af de bibliska
eller klassiska författarne, återkommer ständigt i vetenskap-
liga undersökningar från denna tid.
Kant upptar en idé, som uttalats af Wright år 1750,
enligt hvilken vintergatans midtplan skulle motsvara vårt
planetsystems ekliptika. Likasom planeterna, som kretsa
kring solen, ej aflägsna sig mycket från ekliptikans plan,
så skulle också stjärnorna till största delen röra sig i
banor, som föga skiljde sig från vintergatans midtplan.
Dessa stjärnor, till hvilka vår sol hör, skulle röra sig kring
en centralkropp, hvilkens läge är obekant, men möjligen
kunde fastställas genom observationer. Enligt Nyrén har
Wright framhållit alla de viktiga punkterna i denna upp-
fattning lika klart som Kant.
Slutligen har Kant också yttrat sig om solens under-
gång. Genom brist på luft och hopande af utbränd aska
på solens yta skola en gång lågorna på denna, enligt
den då vanliga föreställningen brinnande, himlakropp släc-
kas. Under sin brand har solen förlorat sina flyktigaste
och finaste beståndsdelar, hvilka samlat sig till det stoft,
som antages vara sätet för zodiakalljuset. Mycket dun-
kelt antyder Kant, att den af honom skildrade »lagen
för solens undergång för med sig fröet till en återförening
’af de förströdda partiklarna’, äfven om de blifvit blan-
dade med kaos». Det ser af detta yttrande, och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
