Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl; Landskyrkor, gamla och nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ders tro och kärlek, vittnen om deras andliga lif och
en legend borde ej behöfva ålägga dig att hålla dem
i helgd.
Ofta har väl medeltiden fått ge vika för 1600-talet.
En sockendrott med namn i Sveriges historia har
bekostat den stora uppsatsen på altaret, en annan den
snidade predikstolen. Öfver hällarna, som täcka deras
grafvar hänga hufvudbanér och anvapen, fanor och
värjor med krusflor kring fästet. »Fåfänglighet,
förgänglighet», tänker du och ler förnöjdt vid tanken på att
du gjort om grafkoret med de sönderfallna kistorna
till en värmekammare.
Har du då intet sinne för det tungomål, de
dammiga sköldarna tala, den karolinska tidens stolta och
manhaftiga svenskars, det språk, som var »ärans och
hjältarnas»? Du kan se honom på stora gången, den
välborne herr ryttmästaren. Han har varit med vid
Leipzig och Warschau, och bönderna se upp till
honom, fastän han är sträng och själfsvåldig. Det är
han, som skänkt kyrkan den stora silfverkannan för
sitt hedersamma grafställe, och han har rätt att vänta
det hans ben skola få hvila i frid.
På båda sidor om gången äro de höga och trånga
stolsrummen med sina smala sittbräden och sina reglade
dörrar med nummer och gårdsnamn. Din egen gård
har sin bänk och i den kan du tänka dig farfar, farfars
far och farfars farfar och midt emot deras kvinnor,
dina förfäder sedan längre tillbaka, än du själf minnes
och kan veta. Det är, som en de hädangångnas julotta,
när du tänker på det. Prästerna, som förkunnade ordet,
känner du blott från de stela porträtten i sakristian,
men deras ande talar till dig ur de vissa och
förtröstansfulla bibelorden, du kan staf va dig till under
al-tartaflan eller på de konstlösa bandslingorna i
hvalfvet.
Men, säger du, vår kyrka har föga af allt detta.
Hon är från Gustaf III:s tid, hvit och slät utan och
innan och med ett par guldänglar vid altaret. Har den
ej ändock något gammaldags godt öfver sig, och tyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
