Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teodor Holmberg: Teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
ganska ofta ett ypperligt medel för att på ett lefvande
sätt visa oss vårt eget lif i smått och stort,
karaktärernas olika daning ock hur människan själf smider sitt
öde ut af sitt eget inre. Både hemmets och historiens
värld visas på tiljorna, och både sorgespelet och
lustspelet kunna lyfta vår själ, väcka dess glädje och
vederkvicka den på ett godt sätt. Några af mitt lifs
högtidsstunder har det varit att se skådespel af
Shakespeare, Schiller, Björnson, Ibsen, Strindberg och andra.
Det blefve för mycket att uppräkna allt det vackra och
ståtliga, som onekligen framförts på stockholmska
skådebanor.
Man behöfver ej fordra en direkt religiös konst för
att som kristen människa godkänna den. Är den blott
sant mänsklig och målas vårt lif med styrka och färg,
sanning och skönhet, verkar den uppbyggande. Men
jag betviflar, att sådana stycken som t. ex. »Den glada
änkan» och »Den kyska Susanna», äro i stånd att på
något sätt främja kulturen. Dessa och liknande
pjeser, som i massa uppföras, fördärfva den goda
smaken, förytliga åskådarna ock särskildt göra de
ungdomen oförmögen att gripas af det stora och höga. När
bostonidealet blir för donna det högsta, vare sig på
teatrar eller i danspalats, har den blifvit i sorglig grad
andligt småvaken och oerhördt kälkborgerlig, fast den
säkert tror sig vara högst kulturell.
Det kan ej nekas, att det gifs teatrar — isynnerhet
i Stockholm — som nästan endast bjuda på mer eller
mindre slippriga stycken, ja, på en af våra
förnämsta scener, Svenska teatern, framfördes ett
sådant genomuselt och lösaktigt skådespel som
»Kungen». Stockholmspubliken — som synes blifva allt
mindre grätten och omdömesgiltig — var naturligtvis
stormförtjust, och stycket prisades som utomordentligt
kvickt. Ty mellan kvickhet och plumphet kunna icke
alla skilja.
Hur skola de människor bli, som blott kunna njuta
andefattiga dekorations- och balettstycken, där öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
