Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sekvens som ligger däri, att vi umbära obestämd artikel
för pluralis, under det vi hafva en för singularis?
Fransmännen ega sådana för båda numeri: une maison, des
maisons.
Om vi nämna att språk finnas, som i normalböjningen
ej göra skillnad mellan singularis och pluralis, så torde detta
för mången synas som höjden af formlöshet. Man kan tycka
att en slik språkbyggnad i hög grad måste vara till men
för ett tydligt uttryckande och ett klart uppfattande af
tankarne.
Dock skulle Söderhafvets malaj, som på sin del fått
ett så ofullkomligt språk, med all visshet undanbedja sig
hvarje beklagande från vår sida. Ja, han skulle med skäl
kunna förehålla oss, att vi i viss mån hafva det sämre
stäldt med våra två numerusformer än han med sin ena.
Den som är van att gå med skor på fötterna, känner, om
han tillfälligtvis tvingas att gå barfota, mera vägens mödor,
än den till hvilkens vanor det hör att sakna fotbeklädnad.
Så måste också vi svenskar och alla andra folk, hvilkas
språk i det hela är numerusåtskiljande, i högre grad än
han röna möjliga olägenheter, om någon gång formerna
sammanfalla. Dock äro de bland oss få, som tänkt på
någon svårighet däraf, att så vanliga ord som träd, barn, bord,
hus och många andra ej bjuda oss en annan form, när det
är fråga om flera än då det är tal om en.
I denna vår verld, där allting är relativt, där det
ständigt gäller om större och mindre, borde det väl, tycker
man, vara svårt att reda sig med ett språk, som ej —
hvarken genom sammansättning, som franskan, eller genom
ändelser, som svenskan — kunde af sina adjektiv bilda
superlativ- och komparativformer.
Icke dess mindre finna vi, att hebréernas skalder och
profeter på ett i nämnda punkt bristfälligt tungomål talat
till sitt folk om lifvets högsta och djupaste, såväl som om
dess mest hvardagliga ting, och detta på ett sätt, som in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
