Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södermanland af Th. Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom Niklis Gustafsson ocli Erik Puke, båda från Bossvik i Rekarne. Men när de öfvermägtige
stormännen började förena all myndighet och all rikedom i sina händer, och de inkallade tyskarne
oupphörligt plågade folket med durchmarscher och inqvarteringar, då blef det trångt för allmogen i gamla
Sörmland, och motstånd var icke att tänka på, då ärlige ledare saknades.
De egentliga krigshändelserna från dessa tider knyta sig omkring det gamla Nyköpings hus,
som ofta var priset för kampen och gick med sitt »slottslän» ur den ena handen i den andra.
Märkligast äro de skiften, som röra kung Birger och hans bröder Erik och Valdemar, derom den gamla
Rimkrönikan sjunger: »Nyköpings gästabud och Håtuna lek, de hafva gjort många kinder blek.» Historien
vill dock nu mer ej rätt kännas vid den största af de grymheter — hertigarnes ihjelhungrande — som
höra till dessa dåd. Men huru ödesdigert »Nyköpings hus» var för »Folkungarne» visar Olai Petri Sv.
Chrönica med följande ord: »Konung Magnus Ladulås hade sin broder Konung Waldemar fången på
Sörmlandsnatur. Motiv från Räfsnäs.
Nykiöping. Ther såto ock alla hans tre söner fångne, först Konung Birger och så båda Hertogarna.
Men Gud är både underlig och rättvis i sina domar.» Krigiska minnen äro annars fästade vid Eldsund
(invid Strengnäs), der Karl VIII öfverraskades af erkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstjerna vintern 1457,
hvarom det heter i samma krönika: »der störte så mången en dägligan man», — samt vid Brännkyrka
och Dufvenäs, der befrielsestriderna egde rum. Från senare tider äro inga andra krigshändelser att
anteckna särskildt för Södermanland än de, som ega sammanhang med ryssarnes härjningar 1719. Många
sägner bevaras från denna tid, vittnande om frihetskärlek och mannamod, värdiga den store
hjelte-konungens minne, och ryssarnes byten blefvo icke sällan dyrköpta nog. Öfverallt i skärgårdssocknarna
berättas, huru gamla nickhakar och rostade gevär åter kommo till heders, och huru gamla kasserade
regementstrummor fingo utgöra fältmusiken — men »utan fruktan, utan häpnad man gick mot fienden
ändå», och der detta skedde, hvilade hem och härd trygga. Rutger Fuchs’ vapenbragd från denna tid,
då han utan annat manskap än det nyuppsatta Södermanlands regemente dref tillbaka 6000 ryssar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
