- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
141

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nya äventyr.
Om inte Marilla vore så snål på sitt sylt, tror jag, att jag skulle
växa bra mycket fortare.
- Marilla är inte snål, Davy, sade Anne strängt. - Det
är mycket otacksamt av dig att ha ett sådant yttrande om henne.
— Det finns ett annat ord, som betyder alldeles detsamma,
men låter en hel hop bättre, fastän jag just nu inte är i stånd att
komma ihåg det, sade Davy, rynkade pannan och såg tankediger
ut. - Jag hörde härom dagen Marilla själv säga, att hon var det.
— Om du menar ekonomisk, så är det någonting helt annat
än snål. Det är en utmärkt egenskap hos en person att vara
ekonomisk — sparsam, förstår du. Om Marilla hade varit snål,
hade hon minsann inte tagit dig och Dora, när din mamma dog.
Skulle du ha tyckt om att få stanna hos fru Wiggins?
— Åh, dra åt skogen! ... —. Davy blev riktigt het vid
tanken. — Jag vill inte heller fara bort till farbror Richard. Jag
vill mycket hellre stanna kvar här, även om Marilla är det där
långa ordet, när hon lägger upp sylt åt mig, därför att du finns
här, Anne . . . Hör du, Anne, du berättar nog en historia för
mig, innan jag somnar, va’? Men jag vill inte ha en saga om
älvor och sånt . . . Det duger åt flickor, men jag, jag vill ha
någonting spännande — di ska skjuta på varandra och ha ihjäl
varandra, och ett hus ska brinna upp, och där ska ske intres-
sangta saker, förstår du . . .
Till all lycka för Anne ropade Marilla i detta ögonblick
från sitt rum.
— Anne, Diana signalerar av alla krafter. Det är bäst, att
du ser efter vad hon vill.
Anne sprang över till östra gaveln och såg genom halv-
mörkret ljusglimtar skymta av och an från Dianas fönster. De
upprepades fem och fem i rad, vilket enligt flickornas en gång
vedertagna signalsystem betydde: »Kom hit genast, — jag har
någonting viktigt att tala om för dig.»
Anne kastade sin schal över huvudet och skyndade genom
Spökskogen och tvärs över herr Bells beteshage bort till Tallbacken.
— Jag har goda nyheter åt dig, Anne, sade Diana. —
Mamma och jag ha nyss kommit hem från Carmody, och inne i
handelsboden råkade jag Mary Sentner från Spencervale. Hon
141

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free