Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man minst väntar det.
skinnet gått av hennes näsa — men fräknarna stannade kvar. Nu
hade hon för endast några dagar sedan i en illustrerad tidning hit-
tat ett recept »mot fräknar,» och som dess beståndsdelar voro
åtkomliga, blandade hon genast ihop en undergörande tinktur, till
Marillas stora ogillande, vilken ansåg, att hade försynen placerat
fräknar på ens näsa, var det också ens plikt att låta dem sitta kvar.
Anne skyndade in i skafferiet, som alltid var ganska skumt,
därför att en stor pil växte strax utanför fönstret. Nu rådde där-
inne fullständigt mörker, därför att den vita gardinen var fördra-
gen för att utestänga flugor. Anne nappade till sig flaskan med
fräkentinkturen från hyllan och gned duktigt in sin näsa därmed,
varvid hon använde en liten svamp, enkom- avsedd för detta ända-
mål. Sedan hon uppfyllt detta viktiga värv, återvände hon till sitt
arbete. —
Den, som någonsin varit med om att flytta över fjäder från
ett bolstervar till ett annat, kan livligt föreställa sig, att när Anne
äntligen slutat, tog hon sig något egendomlig ut — minst sagt.
Hennes klänning var vit av dun och fjun, och hennes pannhår, som glidit
fram under näsduken, var krönt av en formlig gloria av luddiga
fjädrar. I detta ödesdigra ögonblick hördes en knackning på
köksdörren.
— Det måste vara slaktaren, tänkte Anne. — Ja, faslig ser
jag ut, men jag får lov att kila ut ända för han har alltid sa
bråttom.
Anne ilade ut till köksdörren. Om någonsin ett barmhärtigt
golv öppnat sig för att uppsluka en olycklig, »befjädrad» ung
varelse, skulle Grönkullas källarvalv i detta ögonblick genast ha
mottagit Anne i sitt mörka sköte. På tröskeln stodo Priscilla Grant,
guldbiond och ljushyad och sidenklädd, en kort och tjock gråhårig
dam i mörk resdräkt och ännu en tredje dam, lång och ståtlig, i
en förtjusande toalett, med ett vackert, själfullt ansikte och stora
mörkblå ögon med svarta ögonfransar. Anne kände genast pa
sig, som hon skulle ha uttryckt sig i sina yngre dagar, att hon
framför sig hade den ryktbara författarinnan fru Charlotta Mor-
gan . ..
I denna något brydsamma belägenhet, som i sanning kunnat
komma vem som helst att förlora fattningen, stod en enda tanke
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
