Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 128 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Malmö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betecknats som rikets tillhörighet samt af svenska konungar
mottagit förordningar och privilegier. De framhöllo vidare: att
Albrekt, då han pantsatte ön, icke var dess rätte innehafvare;
att ön från äldre tider hört till Linköpings biskopsdöme och
legat inom den svenska gränsen, hvilken af ålder ansetts
dragen mellan Gotland och den preussiska kusten; att de
danska erkänt dessa skäl och vid alla fredsslut lofvat öns
återställelse till Sverige, men
aldrig hållit detta löfte;
samt att Gotlands invånare
i sin med Karl Knutsson
upprättade dagtingan
förklarade sig hellre lyda
under Sveriges än Danmarks
konung, emedan de af
sina gamla krönikor
funnit, att de af ålder hört
Sveriges rike till.

Konung Fredrik I af Danmark.

Det rådde en stunds
tystnad. Nu uppträdde
en gammal dansk
rådsherre, Anders Bille och
sökte åt saken gifva en
annan vändning, i det han yttrade: »I gode konungar och
alla andra, som här ären tillstädes! Viljen I vidhålla sanningen,
måsten I tillstå, att I uti dessa gamla saker hafven föga
förfarenhet. Konung Fredrik, vår nådige herre, är ännu en
främling i sitt rike; konung Gustaf är en helt ung herre.
Endast herr Thure och jag, som båda äro gamla män, kunna i
denna sak gifva besked.» Han ville fortsätta vidare, men
afbröts helt tvärt af konung Gustaf, som med eftertryck
genmälte: »Hvad viljen I säga, herr Anders Bille, och hvad
viljen I därmed belägga? Kan icke en ung man spörja så långt
tillbaka, som en gammal man kan minnas?» Detta inpass hade
den verkan, att Anders Bille kom af sig och ej kunde
fortsätta sitt tal. Därpå vidtog ett häftigt ordbyte, som ej kunde
föra med sig någon öfverenskommelse.

Nu uppträdde de hanseatiska sändebuden under sken af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>