Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peder Sunnanväders och mäster Knuts landsflykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älska Sveriges allmoge och beskydda kyrkan.» Därpå
förebråddes konungen att hafva på flerehanda sätt brutit sin ed
samt okristligen beskattat kyrkor, kloster och menige man.
Till slut afgafs en öppen förklaring, att han »med sådant
oredligt stycke uppenbarligen nödt och trängt» dalamännen från
den trohet, som de honom lofvat.
Konungen öppnade rådsmötet med ett tal, hvari han först
beklagade sig öfver de stämplingar som förehades och de
kränkande bref, som han fått emottaga. Han hade, fortfor
han, mottagit riket ej af ärelystnad, utan på folkets trägna
anhållan; hans uppsåt hade varit att till dess hjälp offra ro, lif
och ägendom. Det ängslade honom, då han förnam deras
redebogenhet att tillvita honom all den nöd, hvari riket var
kommet. Det dyra köpet, de dryga utlagorna, de hårda åren,
allt tillades honom som fel, då de borde besinna, att sådant
vore oundvikligt för de riken, som måste utstå så långvariga
invärtes och utvärtes oroligheter; krigslågan i andra Europas
länder gjorde äfven sitt till. Rikets betryck hade han tänkt
häfva eller till det minsta lindra genom försiktiga anstalter;
därtill fordrades utrymme af tid och lydiga undersåtar. Men
emedan han nu förnam ett tillväxande missnöje, så vore han
beredd att afsäga sig regementet, på det icke något obestånd
skulle för hans skull här i riket uppkomma.
De närvarande bådo honom då att icke förtröttas vid
regementsbördan, försäkrade honom om sin fortfarande
trohet och lofvade, att »slika stämplare skulle uti ingen
landsända försvarade, utan som förrädare straffade blifva».
Därefter fattades beslut om ordnande af russtjänsten och
bestämmande af de till kronan levererade varornas penningevärde.
Kort därpå företog Gustaf sin afresa till Kalmar.
I slutet af oktober månad drog han med ett talrikt följe
af utvaldt krigsfolk upp till Dalarne. De båda prelaterna
funno då rådligast att fly hädan och begåfvo sig öfver
gränsen in i Norge. Konungen sammankallade därpå dalallmogen
till landstingsmöte vid Tuna kyrka och lät där sitt
krigsmanskap med blänkande vapen slå ring om den obeväpnade
menigheten. Här höll han ett skarpt tal med förebråelser för den
genstörtighet och sidvördnad honom visats, samt hotade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
