- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
218

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkareräfsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slita på dem de slemmaste ord I lärt hafven samt talen
spotskeligen om eder herre och konung.» »Dalkarlarne förtjänade
nu», tillade han hotande, att »hans nåds majestät skulle så
låta stöta dem i vadmalet, att icke en fot skulle komma igen
öfver Börstads färja.» De mot menigheten riktade
kanonmynningarna och de täta raderna af lyfta hillebarder gåfvo
ett än mera fruktansvärdt eftertryck åt hans hotfulla ord.

Rådsherrarne samlade sig nu kring konungen, hvilken,
klädd i blankt harnesk, satt till häst midt ibland trupperna.
Man lät nu afskilja Rättvikskarlarne och de öfriga obrottsligt
trogna från dem, hvilkas trohet varit osäker. Därpå tog
konungen till orda och befallde att ur hopen utmönstra dem,
som varit daljunkarens förtrogne, samt dem, hvilka mot
konungen »brukat sin skamlösa och förflugna mun». De utpekade
framfördes, dömdes af rådsherrarne till döden och blefvo
därefter på stället afrättade. Då dalkarlarne sågo, att blod
utgöts på tingsplatsen och att den utlofvade lejden bröts,
»fruktade de», säger krönikan, »svårliga om lifvet, begynte skria
och gråta, föllo på knä, tiggde och bådo för Guds skull nåd
af konungen, lofvade bättring och efter en ganska lång
förhandling bekommo de nåd och vänskap. Alltså kom konung
Gustaf dalkarlarne till späkt och lydno den gången.»

Konungen drog därefter från Kopparberget öfver
Svärdsjö och Helsingeskogen in i Helsingland. Allmogen från detta
landskap samt från Medelpad och Ångermanland kallades
till allmänt tingsmöte i Delsbo och infann sig tämligen
mangrannt (12 mars). Konungen lät där liksom i Tuna sitt
väpnade krigsfolk slå ring om menigheten. I skarpa ordalag
förehöll han dem sedan deras tredska och olydnad, begärandes
veta, hvi de så föraktade honom och hans tjänare. Men
eftersom de norrländska allmogemännen förnummit, huru det gått
för dalkarlarne, dristade de ej bruka många ord, utan föllo
strax till föga och bådo om nåd. Ingen blef här straffad till
lifvet; endast några togos i fängsligt förvar och fingo sedan
med penningar köpa sig fria. Konungen drog därefter in i
Gestrikland, där ett liknande uppträde ägde rum. Från Gäfle
anträdde han slutligen sin återfärd till Stockholm.

Peder Gröm blef gripen i Helsingland samt kort därefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vasa400/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free