- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
527

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs sista lefnadsår.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen blifva nödsakad att utlägga, sedan
öfverenskommelsen blifvit uppgjord; »i vidrigt fall», menade han, »kunde
det på annat sätt anskaffas», och han lofvade att framgent
befordra Johans planer, »skulle det ock förorsaka konungens
vrede». I sin inbilskhet föreställde sig nu Erik, att hans frieri
nog skulle lyckas, om han själf reste öfver till England för
att framföra det, och denna hans inbillning understöddes af
Johan.

I april hemkom hertig Johan och sammanträffade med
Erik i Söderköping, innan han begaf sig till konungen; där
kommo bröderna öfverens att åt Erik söka bereda lägenhet
för öfverresa till England. Konungen ogillade emellertid
bestämdt detta obetänksamma förslag. »Gud förbarme sig»,
skref han till Erik, »att din affekt skall vara så stor, att han
skall föra dig, oss alla och vårt kära fädernesland uti allra
som största fördärf och undergång». Med uppenbart trots
mot fadern sökte emellertid Erik drifva sin vilja igenom.
Han utlyste ett länsting i Kalmar, där han ämnade pålägga en
hjälpgärd i silfver och pänningar för sin engelska resa. Öfver
detta själfrådiga tilltag, som uppenbart stred mot sonens
afgifna försäkran och ingrep i konungens höghetsrätt, blef fadern
mycket förtörnad. »Så kunna vi», skref han, »icke tänka,
käre son, hvi du sådan handling företager, eller hvem dig
gifver råd till sådant, efter du väl vet, med hvad tunga våra
undersåtar nu hårdeligen hafva varit besvärade och än
ytterligare vill göras behof till riksens stora och höga nödtorfter,
som oss dagligen förefalla, ändock du detta ringa aktar.»
Icke desto mindre sammanträdde tinget, då Erik med
menigheten höll »burspråk» från i slottsträdgården uppförd tron
samt till fördelning mellan de 64 socknar, hvilkas ombud voro
tillstädes, förärade något öfver 7 läster salt. Någon
resehjälpsgärd torde han emellertid ej utverkat, fick åtminstone ej
upptaga någon sådan.

Erik tog sig då för, tydligen i samråd med hertig Johan,
att på eget bevåg utrusta skeppsflottan ej blott vid Kalmar,
utan äfven vid finska kusten. Konungen, förtörnad öfver
denna nya oförsynthet, utfärdade då (4 maj) en skrifvelse till
sina befallningshafvande i Finland och Kalmar, däri han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vasa400/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free