- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
224

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afseende. Om sommaren afvika atmosferens och Oceanens temperaturer
sällan mer än 3 eller 4 grader från hvarandra, luften är vanligen
kallare, men aldrig mer än 8 eller IO grader; och då hela massan är af
så jemn temperatur, är det sannolikt mycket sällsynt, att under denna
årstid någon afsondring i större skala eger rum. Men om vintern, då
luften sannolikt är 40—50 grader under noll och vattnet 28—30 grader
F. deröfver, måste den olikformiga storleken hos de delar af isen, som
äro utsatta för en så olika temperatur, hafva till följd afsöndrandet af
stora stycken; satta i rörelse af den för tillfället rådande vinden, simma
dessa mot norden, så snart vintern är öfver, och man finner dem ofta
på närmare æqvatorn belägna breddgrader, der de hastigt upptina och
sönderfalla. I nordpolstrakterna hafva vi ofta varit vittne till de
förvånande verkningarne af en plötslig temperaturförändring i vindarne, då
de ofta förorsaka milslånga remnor och sprickor. I allmänhet
åstadkommer termometerns sjunkande 30 eller 40 grader på denna regions
sötvattenssjöar, der den fullkomligt genomskinliga isen låter verkningarne
bättre iakttagas, genast stora och breda remnor, som genomkorsa sjön
i alla riktningar och åtföljas af täta och starka explosioner. I dessa
trakter voro vi äfven vittne till hafvets nästan magiska förmåga att
kunna tillintetgöra landisen eller stora isstycken af 20 eller 30 fots
tjocklek, ty få minuter efter sedan dyningen uppnått dem, krossades de af
vågornas kraft sönder i små stycken.

»Denna isvall, sannolikt af mer än 600 fots mäktighet,
tillbakaka-star bränningarne och ler åt deras raseri; det är ett väldigt och
underbart fenomen, som öfverträffar allt, hvad man kunnat drömma om eller
ens tänka sig.»

Denna murs storlek är sannolikt alltför ringa tilltagen, ty kapten
Ross anställde i dess närhet förnyade mätningar af djupet och fann, att
man först på 400 famnars djup når hafvets botten, d. ä. på 2,400 fots
djup, 2—300 fot deröfver gifva åt ismuren, såvida den står på botten,
en mäktighet af 2,700 fot, och att den står på bottnen, lider icke något
tvifvel, emedan för,det första, enligt anställd mätning, den emot muren
löpande hafsströmmen på ett ringa djup studsar tillbaka från densamma
och återvänder; och för det andra skulle massan, om den vore simmande,
likasåväl som andra isblock söndersplittras af hafsvågorna. Muren hade
kringseglats på en längd af åtminstone 80 tyska mil och sågs oafbrutet
under nästan hela tiden. Då de lemnade densamma den 5 Februari,
hade de närmat sig den på 1000 alnars afstånd och dervid på 330
famnars djup funnit en grön gyttjegrund. Muren syntes här som lägst och
kunde mätas. Denna vinkelmätning visade vid yttersta spetsen af ett
utsprång, en slags ishalfö, en höjd af 170 fot, längre inåt den stora fa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free