- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
256

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra sinsemellan om möjligt ännu mera, såsom det vanligen är
förhållandet med religionssekter.

En kinesisk truppmassa hade redan åter besatt landet. Weli Khan
var numera endast herre i Kasligar och blef äfven här belägrad, men
gjorde otaliga utfall och hela landet stod under vapen.

Dessa underrättelser nedslogo icke Schlagintweits mod, och han
beslöt olyckligtvis att styra kosan rakt till krigsskådeplatsen. Man
känner icke grunden till detta beslut ; möjligt är att kriget syntes erbjuda
honom ett välkommet tillfälle att intränga i kinesiska riket, hvilket det
eljest är omöjligt att nalkas och der en resande nästan alltid har den
sorgliga utsigten att igenkännas och såsom en utan vederbörligt tillstånd
inträngande främling mista hufvudet. Måhända förlitade han sig på de
försäkringar om gästvänskap, som han erhållit af en rik man, vid namn
Shozadah, hvilken bodde i Andishand öster om Kokand, och som han
lärt känna i Lahore.

Härvid likväl inseende, att han gick stora faror till mötes, ville
han åtminstone bringa sina dyrbara manuskripter, teckningar och
naturalier i säkerhet, och öfverlemnade dem derföre till sin hofmästare Ghost
Mohamed, för att bringa dem till Kangrah i riket Lahore. Han
rekommenderade denne man hos anföraren för ett stort resande sällskap, som
begaf sig till Lahore, försåg honom till resan med en vacker häst,
hvar-jemte han erhöll anvisning på 200 rupier, hvilka han, sedan sakerna
blif-vit aflemnade, skulle erhålla af en rik köpman i Kangrah.

Efter dessa anordningar begaf han sig med hela återstoden af sitt
ressällskap å väg, och anlände få dagar derefter till Yarkand.

Efter några meddelanden blef han der af innevånarne ganska
vänligt emottagen och rikligt försedd med lifsmedel; han förärade
demder-emot, allt efter deras rang och tjenster, rika skänker; enligt andra
underrättelser heter det att staden var helt och hållet omringad, så att
han nödgades genast vända om.

Härifrån begaf han sig till Kashgar; det var i slutet af Augusti
1857. I det ögonblick, då han anlände dit, gjorde den muselmanniska
besättningens garnison ett utfall emot Kineserna.

Muhamed Amin, hvars karakter förefaller något tvetydig enligt de
berättelser, som rörande expeditionen från Indien oss tillhandakommit,
gör följande beskrifning öfver det, som nu tilldrog sig:

»Museimännen frågade oss, hvilka vi voro. Herr Schlagintweit
svarade, att han vore sänd af ostindiska kompaniet till konungen af Kokand.

»Häröfver råkade Museimännen i raseri, befallde att herr
Schlagintweit genast skulle mista hufvudet och vi kastas i fängelse. Vi och alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free