Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger; på den ena ligger mannen, hustrun, de fullvuxna och små barnen, på
den andra samtliga tjenarne, till större delen Gauchos eller Brasilianer,
men sällan eller aldrig Negrer, som endast påträffas i städerna och på
plantagerna. Huru trångt folket är hoppackadt, bryr man sig icke om,
man har icke någon mer plats, än denna, att anvisa dem.
Solhettan förderfvar den slagtade boskapens kött inom få timmar,
och derföre lefver man af köttet efter ett får eller en get, hopkokadt
med ofantliga qvantiter hvitlök och Cayenne-peppar, äfvenså af höns
eller köttet efter strutsar och andra i gräsöknen boende djur, som äro
ätliga och derföre blifva föremål för menniskornas jagt, eller ock lefver
man af Carne secco, af torkadt kött, som näst hudarne efter tjurar och
kor utgör hjordegarnes enda handelsartikel.
Huset är omgifvet med en stark pallisad, som äfven omsluter
gården; den skall tjena till att afhålla bergsinnevånarne, som till större
delen äro röfvarehorder, från anfall; men den utgör äfven stödjepunkter
för de linor, på hvilka man bereder Carne secco. Då solen uppnått nära
nog sin högsta ståndpunkt, fordras i tre månaders tid den mest
oaf-brutna verksamhet, för att verkställa skörden. Under denna tid
an-ställes nemligen alla dagar jagt på kor och tjurar. Så många som man
kan sammandrifva, fångar man med lasso’n, bringar dem lefvande in i
instängningen, slagtar dem om natten, under hvilken tid äfven hudarne
afdragas och hängas upp till torkning öfver rörstänger eller linor; vid
samma tillfälle afskiljer man äfven köttet från benen, sönderskär det
i långa, smala remsor och hänger det öfver linorna, utsatt för solens
slrålar.
Detta sista, det torkade köttet, i bästa fall förut beströdt med salt,
hvarigenom det dock blir ansenligt dyrare, är ett allmänt födoämne för
de infödda af portugisisk härkomst; ett afskyvärdt, segt, knappast
svälj-bart surrogat för det färska köttet. Det blir i magasinerna ett och ett
halft ar gammalt, ty sålunda torkadt, hårdt som trä, förvarar man det
lätt i torra rum, men vid den minsta fuktighet öfvergår det i
förruttnelse. En rutten stank åtföljer det likväl alltid, så att det för
Européen är nästan omöjligt att förtära detsamma; men ve den, som on,
sommartiden reser genom Campos och blott i boskapsegarnes Haciendas
kan finna nattläger, ty der finnas inga städer eller byar och följaktligen
ej heller några värdshus. Förer vinden till honom doften från llaciendan,
sa är han redan en timme förr, än han kan se densamma, underrättad
om dess närhet; och innevånarne i folkrika städer kunna hafva ett
begrepp derom, ifall deras promenad skulle föra dem i närheten af ett
slagtarhus. 1 denna ljufliga doft tillbringar den lycklige innevånaren i
dessa trakter, den måhända rika egaren af 230,000 hornkreatur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
