- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
628

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50,000 hästar, ett lit, som. efter hvad det ser ut, måste hafva sina
behag, ty om man icke förutsätter detta, så skulle det vara nära
obegripligt, huru menniskor, som tillhöra de bildade klasserna, när de blifvit
rika, likväl fortfara med ett sådant i vår tankeYörskräckligt lefnadssätt,
och icke heldre draga sig tillbaka till sitt hemland eller åtminstone till
en af Brasiliens hufvudstäder, för att der, så mycket som möjligt, njuta
af lifvet. Vi vilja helt enkelt säga, att detta lefnadssätt måste hafva
sitt behag, annars skulle de ju kunna välja ett annat — eller skulle
det endast vara den smutsiga girigheten, som aldrig får nog, hvilken
förmår dem till att dermed fortfara? Hvem förmår att afgöra detta?

Den resande, hvars väg förer honom till dessa trakter, röner ett
gästfritt mottagande, och visserligen kan han icke fordra bättre, än den
gästfrie värden har sjelf, nemligen Carne secco och Cassawe-mjöl, som
ser ut och smakar som sågspån, d. v. s. som smakar rakt ingenting.
Häraf lefver den rike mannen med sina Vacqueiros och Campistos, men
vanligen är den resande sjelf försedd med något lifsmedel, och egaren
till dessa ofantliga hjordar är högst tacksam, ja han känner sig rikligen
belönt och betald, om han erhåller några glas rom eller en handfull
Paraguay-té. Sjelf finner han sig fullkomligt belåten med detta
lefnadssätt, så att han knappt anar, huru litet främlingen delar hans tycke, och
skulle upptaga det illa om denne, då han återvänder, icke ville ånyo taga
in hos honom.

En af de största olägenheter, som lifvet i dessa trakter medför, är
det sätt, hvarpå man måste bekläda sig. I de hetaste länderna söker
man kläda sig så lätt som möjligt: man utväljer tunna bomullstyger och
gör kläderna så vida som möjligt. Vacqueiron kan och vågar icke göra
detta, han måste sätta efter den flyktande tjuren genom buskar och snår,
han måsta söka upphinna honom, så att de af hans kropp delade
snåren icke skola hinna att fara tillsammans, innan herden passerat igenom
dem på sin snabba häst. Men dessa snår eller buskar äro vanligtvis
beväpnade med fruktansvärda taggar, eller ock bär det af emellan de
fjälliga palmstammarne eller med törnen försedda cactus-arter och
agaver. Hans kläder skulle vid första genomridten hänga i trasor omkring
honom och hans kropp sönderrispas, såvida han icke sökte skydda
desamma, och detta gör han genom en trångt åtsittande klädnad afläder,
som på visst sätt är gjuten kring hans kropp. Detta kan man
nemligen med skäl säga, ty klädnaden döljer icke en gång en enda muskel:
den består af det starka, men smidiga skinnet efter en nästan fullvuxen
kalf, en ung qviga eller något vildt djur, som garfvas ocl uppmjukas
efter torkningen genom inrifning med fett. På detta sätt är mannens

kropp temligen väl skyddad, ty armar och ben kunna motstå de tagga1’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free