Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. IV. Om den nu varande Svenska ordböjningens hufvudarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprunglige konsonantiske Stammarnes N. Detta qvarstår på
sin höjd i plur. af de trenne neutra öga, öra och hjerta,
i likhet med förhållandet i Gammal-Svenskan, under det att
nom. och acc. plur. af de consonantiska neutra i
Forn-Isländskan inskränkte sig till ändelsen u. De öfrige fordom
consonantiske stammarne äro i det nyare språket fullkomligt
vocaliske. Ville man derföre efter ett nu mera fullt
användbart kännetecken angifva skilnaden emellan de ursprungligen
vocaliska och de ursprungligen consonantiska substantiven,
skulle man kunna säga, att de förra vid pluralis-bildningen
icke förändra det slutljud, de hafva i ental, men att de
senare i pluralis utbyta den allmänna generiska ändelse-vocalen
mot en annan. Man jämnföre t. ex. sol, sol-ar, sak,
saker, and, änd-er, rike, rike-n, med lak-e, lak-a-r, gata,
gat-o-r, ög-a, ög-o-n.
Skilnaden emellan adjectivens obestämda och
bestämda böjning inskränker sig, som redan en gång blifvit
anmärkt, till singularis. Här saknar den obestämda formen
all slags böjningsändelse i masc. och fem., hvaremot det
neutrala tillägget t ännu erinrar om den sidd. 22, 28 afhandlade
pronominala böjningen. Den bestämda formen är fullkomligt
vocalisk och ändas i masc. å e (a), femin. och neutr. å a,
sålunda harmonierande med entals-formerna af de motsvarande
fullt vocaliska substantiv-declinationerna.
Skola vi till slut med närmaste afseende å modersmålets
grammatik yttra oss om lämpligheten af sjelfva termerna
"stark" och "svag", så behöfva vi väl efter allt, hvad som i
vår afhandling blifvit framstäldt om betydelsen af de
språkliga företeelser, som de skolat beteckna, knappt säga, att vi
på sin höjd vilja medgifva deras bruk i fråga om verben.
Men äfven der skulle vi häldre se andra uttryck använda,
då de nämnda, med all aktning för deras berömde uppfinnare,
äro temligen oegentliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
