Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. IV. Om den nu varande Svenska ordböjningens hufvudarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B). Nominalböjningens hufvudarter.
Vid betraktelsen af den Svenska verbalböjningens
hufvudarter hafva vi funnit, att dessa väsendtligen bevarat de
charakteristiska egenheter, hvilka redan i de äldre språken
utmärka dem, och att i synnerhet den skilnad emellan så
kallad stark och svag böjning, som för de Germaniska
språken ansetts så betecknande, fortfarande i verben blifvit
upprätthållen i sin fulla kraft och giltighet. Deremot kunna vi
icke undgå att i afseende a nominalböjningen påpeka, huru
som de resultat, hvartill undersökningen af förhållandena i
de äldre språken härutinnan redan ledt, berättiga oss att
strax i början af deras tillämpning å den nyare Svenskan
uttala den åsigten, att i detta språk den skilnad emellan
tvenne motsatta böjningsarter, hvilken äfven med hänsyn till
nomina erhållit samma benämning, som i fråga om verba,
visserligen qvarstår, men i sjelfva verket nu mera grundar sig
på helt andra kännetecken, än de i Gotiskan och ännu i
Forn-Isländskan sporade. Som i synnerhet vid behandlingen
af det sistnämnda språket åtskilligt verkligen blifvit
undangjordt äfven för den Svenska nominalböjningens närmare
belysning, och då, som bekant är, flexionsformerna i det nyare
språkets substantiv och adjectiv äro starkt förenklade; så
kunna vi i denna del fatta oss temligen kort.
De masculina och feminina substantiv, som motsvara
de äldre språkens vocaliska stambildningar, sakna i sing. alla
spor af det ursprungliga böjningstecknet, men kunna efter
ändelsen i plur., ar eller er, fördelas i tvenne declinationer,
motstycken å sätt och vis till de gamla A- och
I-declinationerna; någon serskild U-declination finnes deremot icke.
De i Gotiskan till de vocaliska substantiven hörande neutra
återfinnas här i former, hvilka lika litet, som de
motsvarande i Forn-Isländskan, röja någon böjningen charakteriserande
stamvocal, och bilda plur. än lika med sing., såsom fordom,
än genom nyare tillägg, nämligen af er (r), såsom i
I-declinationen, eller af ett n, hvilket är att härleda från den
s. k. slut-artikeln och ingalunda må förvexlas med de ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
