Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - men molnen hade ännu inte börjat skocka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kaiwa-te. Och sedan satt de inne i grottan och drack
och åt, medan skymningen föll som en tung hand över Marmerna.
Tysta. Fundersamma.
Särskilt hon.
Han undrade om hon över huvud taget trodde på vad han
sagt. Kanske trodde hon att han rövat bort henne i
något eget syfte. Fastän hon verkade så förbluffande
tillitsfull i rent påtagliga, praktiska ting, fanns
det långt nere en känsla av lurande misstro. Och det
enda hon hade var ju egentligen hans ord! Det var han
som sagt att prins Cabal hade för avsikt att genom
ett tvångsäktenskap tillskansa sig makten även över
Denetah, sedan hennes fader väl hunnit samlas till
sina fäder, något som kunde ske snabbt nog, i denna
primitiva värld. Och han hade fört bort henne med
våld, utan att fråga.
Så vad skulle hon egentligen tro?
Särskilt som de nu – till en början åtminstone – färdats i
en riktning, som knappast ledde närmre Denetah.
Han log och märkte att hon såg hans leende, men sa
ingenting, utan väntade att hon skulle ta upp en tråd.
Men hon satt tyst.
Och när hon slutligen sade något, var det något
helt annat än det som han trott hon grubblat över,
som hon nämnde.
– Tror du vägen till Denetah blir riskfylld? frågade hon.
Inte egentligen ängsligt. Men spänt.
Och han svarade:
– Den kan bli det. Troligen blir det så. Men inte
värre än att vi bör kunna klara av det.
Elden sprakade och sände ut en ström av
varmluft, som slungade gnistor uppåt och utåt i
skymningsdunklet. Den kastade skiftande skuggor över
deras ansikten, som slickade huden som sotiga tungor.
Men sedan sa hon inte mer. Hon svepte om sig en av de
filtar, som de hade i packningen och stirrade en kort
stund ut genom mynningen, innan hon slutligen somnade.
Därute trädde stjärnorna fram en och en, flämtande i
den varma luftström som strävade ut ur grottöppningen,
dansande som tafatta irrbloss bland alla de andra
gnistorna. Carli låg och betraktade dem en lång stund
och tankarna rullade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
