Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - på andra sidan berget väntade passet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrovliga väggar, och då och då hördes fruktansvärda ljudexplosioner
bortom eller framför dem, som om jättehänder slungat ned
nävar med gigantiskt bergsgrus. Det fanns ingen stig, därnere.
Tydligen var passet inte använt av människor. Och det befriade
Carli från mycken oro. Men han höll ständig uppsikt efter
laviner och valde alltid omsorgsfullt skyddade lägerplatser, för
att de inte i sömnen skulle begravas under tonvis med
framforsande sten.
De slog läger fjärde natten i skydd av en gigantisk klippa,
som reste sig spikrak och skärmade av dem från den övriga
sluttningen. Det torkade köttet och Kaiwa-teet började bli
enformigt, så Carli tog fram en båge ur packningen och gav sig
ut på jakt.
Ferd hade lagt sig ned vid elden och låg och muttrade för
sig själv, på sitt karakteristiska vis, medan Denée matade
lågorna med torra grenar från de buskar, som växte spridda
överallt bland bergen.
Han strängade bågen, fyllde ett koger med ett tiotal pilar
och strövade långsamt nedåt dalen. Det hade inte blivit mörkt
än. Solen färgade ännu himlen röd och högt uppe kretsade
stora fåglar. Det enda byte han hittills sett här i bergen. Han
klättrade långsamt uppför den sluttande bergssidan, som gick
att forcera utan någon större svårighet och efter ett misslyckat
försök – en pil han aldrig återfann – lyckades han genomborra
en av fåglarna som singlade till marken som ett mörkt
förtvivlat löv och tydligen inte dog förrän då den slog i berget
med en dov duns, som spred sig kusligt genom natten, femtio
meter från honom.
Carli avancerade försiktigt längs sluttningen, som här var
ganska brant, mot sitt rov, kattlikt böjd. Att mista fotfästet
häruppe var ingenting, som man kunde tillåta sig att göra.
Men när han var cirka trettio meter från den döda fågeln,
hörde han ett väsande, och en skepnad dök fram bakom en
avsats och styrde kurs mot fågeln. Väsendet var ett varningsläte.
En uppmaning att ge sig av.
Carli hejdade sig. Ett stort, kattlikt djur hade slagit sig ned
vid fågeln och satt där och glodde på honom, berett till språng,
om han skulle komma närmre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
