- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0098

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trevade efter hennes huvud. Hon hade fallit handlöst
till marken. Han lyfte varligt upp henne i sin famn.

Så satt han en lång stund och höll henne, tills ...


Långsamt kom hon till medvetande igen. Hon visste
att hon svimmat, och hon förstod nästan genast att
hon låg i hans famn, men det tog tid för henne att
riktigt fatta det.

– Carli, viskade hon efter en lång stund. Du lever.

– Ja, viskade han. Jag lever. Vi lever båda. Vi har
överlevt. Men Athem ...

Han sade inte vad som hänt. Vad betydde det nu?

Sade bara att Athem inte överlevt.

Inte varför.

De var åter tysta. – Carli, viskade hon sedan. Menade
du vad du sade innan ...

– Vad då, sade han, men sen mindes han.

Han var tyst.

Hon tänkte, – han menade det inte, han tiger, funderar
på hur han skall kunna slingra sig ...

Men sedan kom hans svar. Han lyfte henne upp och
kysste henne häftigt tills hon tappade andan och
måste dra sig loss.

– Ja, sade han sedan. Ja. Jag menade det.

Plötsligt var hans händer alldeles heta och
de famnade henne och höll henne. De kysstes
igen. Och igen. Grottans unkna doft blev en sällsam
vällust. Hennes händer blev nyfikna. Liksom hans.

Plötsligt låg de intill varandra, och hans händer
gled in och fyllde hennes bröst med en sötma som
hotade spränga henne.

Han kysste hennes hals och hår och drog henne in under sig.

Då började porten oändligt långsamt glida upp.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free