- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0105

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - det skarpa dagsljuset i bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Det skarpa dagsljuset i bergen var som ett våldsamt
skri för deras ögon, efter det bleka skimret
i grottorna, som de anpassat sig till, och både
Carli och Denée flämtade till och ryggade tillbaks,
som om de träffats av ett slag, när de kom ut ur
grottmynningen, och såg inte hur deras följeslagare
Cill och Kwam förvånat betraktade dem. Bergsmännens
ögon ägde förmåga till ögonblicklig omställning mellan
dagsljus och grott-ljus, och de kunde tydligen inte
fatta att inte alla ägde den förmågan.

Långsamt vande sig ögonen, så att de kisande kunde
urskilja omgivningen som glänsande konturer, men det
tog dem mer än en halv timme innan de kunde se utan
att ögonen smärtade.

De kom inte ut samma väg, som de hade kommit in, och
var således helt hänvisade åt Cill och Kwam, vilka
snabbt föll in i en rask lunk, som var hypnotiskt
bedövande. De följde en knappt skönjbar stig nedför
en stor, flack bergssluttning, därefter klättrade de
nedför en taggig bergssida ned i en trång ravin. Nere
i ravinen fanns ytterligare en stig, och den följde
de nu hela återstoden av dagen, med korta pauser för
vila och mat.

Bergsmännen tycktes kunna landskapet lika bra som de
kunde orientera sig i sitt virrvarr av grottor. Här
och var upphörde ravinen, men på något vis kom de
alltid tillbaks till den igen. De färdades snabbt,
men i en lugn rytm, som var föga tröttande.

Så föll natten. Samtidigt som natten föll, som om
det hela varit regisserat, kom de fram till en grotta.

– Vila, sade Cill lakoniskt och pekade på den.

Kwam fortsatte, lämnade dem, men återvände strax
med famnen full av ved, och de gjorde upp en stor,
sprakande eld.

Sedan de ätit, kröp bergsmännen så långt in de kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free