- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
71

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUAYAQUIL.

71

zoologien för hufvudet, tager jag gerna mina ord tillbaka,
ty det är mycket möjligt att de dogo på magen, i Vi
voro förtjusta, jag i synnerhet för doktorns skull Och
så skulle mitt namn gå till efterverlden som
alligator-jägare.

Klockan tolf middagen, då solstrålarna stodo lodrätt i
våra hattar och hela naturen låg och flämtade efter andan,
kommo vi hem igen. På den skuggiga verandan gungade
hängmattor, som snörde och framhöllo formerna af familjens
kvinliga medlemmar. Du må tro, att det klang som skön
musik i mina öron, då en adertonåring, viftande med sin
solfjäder åt en alldeles intill henne upphängd tom matta,
bad mig taga plats deri för att förtälja om jagten. Och
jag var icke sen att lyda! — Skål!

Det var under den s. k. vintertiden jag låg i Guayaquil.
Trettio graders värme är bra nog under vintern. Jag hade
starkt längtat att få uppvakta Chimborazzo, men han höll
sig i dimmor och töcken, dermed gifvande tillkänna att han
ej tog emot. Föga lockande föreföll mig också det
ständiga dån, som en bredvid bergsjätten belägen vulkan
alltemellanåt lat höra. Jordbäfningar hörde till ordningen för
året, att icke säga för månaden. — Nej, tacka vill jag ett
land, der terra firma gör skäl för namnet. Och dock, när
jag tänker på de stjerngnistrande kvällarna med deras
milliontals eldflugor, som i bländande virrvarr genomskuro
rymden eller sutto som osläckliga ädelstenar i kvinnornas
yppiga kolsvarta hår, kan jag ännu emellanåt känna den
unge sjömannens längtan till det underbara sagolandet der
borta, som aldrig skall gå ur dens minne, hvilken en gång
skådat detsamma.

Snart skulle vår blågula flagga åter blåsa på hal
stång. Förvaltare Bagge skulle aldrig få återse
fädernejorden. Af naturen mycket fetlagd iakttog han icke de
dietiska försigtighetsregler, som för honom mer än för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free