- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
115

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ii5

en örlogsman, får man för visso anledning att bruka sin
gåfva. Han var snart uppklädd liksom förmannen, men
hade derutöfver fått en hvit nattmössa på sitt präktiga
svarta hår. För hvarje ny persedel, som påklädts honom,
hade han hänryckt ropat: Moje! Och Moje’ var snart
hans namn ombord.

Då hände sig, att musiken spelade upp. Med några
språng var Moje inpå sextetten, dök ned på huk för att
genast åter fara upp som en stålfjeder, borrade sina af
förvåning nästan utträngda ögon in i särskildt basunisten,
hvars instrument tydligen gjort ett outplånligt intryck på
hans själ. Då basunen sköts ihop under tonens vexlingar,
vågade sig Moje närmare för att ögonblicket derpå, när
instrumentet åter förlängdes, taga ett vördnadens och
fruktans skutt tillbaka, hvilka rörelser han troget upprepade
på ett sätt så oöfverlagdt och oemotståndligt komiskt, att
tårarna stodo oss i ögonen af skratt. Slutligen fick då Moje
låna ett valdthorn eller en esskornett för att sjelf försöka
en smula musik. Med hela styrkan af sina präktiga lungor
klämde han till och flyttade derpå blixtsnabbt instrumentets
mynning till sitt öra för att riktigt njuta af tonen.
Missräkningens minspel vid de tillfällena låter sig ej beskrifva.

Konsuln på platsen hade varit nog omtänksam att
låta uppgöra en ordentlig eld, efter hvars sken vi omsider
sent på kvällen letade oss fram till god ankarplats.

Konsuln var svensk och hette Brodin. Hade förut
varit snickare och var nu gift med dottern till en missionär,
hvilken jemte några svenskar utgjorde öns hvita kontingent.
Brodin hade i gång en press för kokosnötolja, hvilken
drefs med ånga. Och förmodligen tjente han pengar derpå.

Det var nu årsdagen af vår inmönstring och
afseg-ling. Hur hade icke tiden flugit åstad! Vi hade sett rätt
mycket under det gångna året, hade hunnit ungefär
halfvägs hem och de återstående nio månaderna skulle fara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free