- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
145

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

knogade vi. På morgonen kom en spansk officer med två
kanonbåtar ut från ön för att hjelpa oss. Han meddelade
oss i förtroende, att vi icke voro de första som sutto i den
leran. Och vi tackade honom för notisen och lofvade att
draga nytta af densamma. Hvarpå vi öfvergingo till en
annan del af ämnet och frågade, om han möjligen skulle
kunna låna oss en ångbåt. Caramba! det hade han glömt
att tänka på.

Vi lossade kanoner och kulor i massa, störtade vatten
-förrådet och försökte med att samla ihop hela besättningen
åt olika punkter af däck. Men Eugenie hvilade mjukt och
envist i sin bädd. Och så gick natten och äfven dagen.
På aftonen kom en ångbåt skramlande och dånande och
pustande. Det var icke någon modern bergningsångare,
men han högg rätt bra tag och vispade på med hjulen så
godt han förmådde. Och våra båtsmän gingo rundt spelet
och styfvade kablarna och kettingarna till varpankarena
Det var verkligen spännande! Den kraft, som en mängd
svenska båtsmän under förenade ansträngningar representera,
är oerhörd. Den liknar närmast lokomotivets. Eugenie
tycktes vakna, drog en suck — och började röra på sig.
Hurra! Båtsmän och jungmän och matroser släppte inte
taget. Sakta men säkert gled vår kära koloss med aktern
fore, ångbåten gick och gick ursinnigt och hittills på stället,
men nu började den också komma ur fläck med fregatten
väl tjudrad. Ah, hvad det kändes skönt att åter vara
flott! Men nu återstod ett andra arbete, som också tog
tålamodet i anspråk, nämligen uppfiskandet af våra två
ankaren. Äfven det gick dock till sist, och nu ändtligen,
sedan vi åter fylt vattenförrådet, fingo vi segla vår väg med
förlust af fyra dagar samt tillsättande af en orimlig mängd
lefvande kraft.

Någon skulle bära skulden för motgången. Ombord
fans ingen fullt lämplig att skylla på. Icke heller kunde

Öfver verldshafven. I o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free