Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanträffat med planeterna och visserligen icke omärkbart,
utan dervid betydligt rubbat deras ursprungliga lägen; äfven
jorden har rönt samma öde och skall fortfarande då och då,
bli på samma sätt ihågkommen. Ett bevis för sanningen
deraf erbjuda, heter det, planeterne sjelfva. Enligt lagen för
deras uppkomst borde deras banplan varit sammanfallande med
solens eqvatorsplan och dessas rotationsaxlar parallela såväl
sinsemellan som med solens axel. Men intet af allt detta
är händelsen. Så t. ex. har jorden en axellutning mot sitt
banplan af 23—28°, Jupiter en d:o af blott 4°, Venus och
Uranus d:o lutningar af respektive 50° och 70° o. s. v.
Dessa oregelbundenheter skola nu vara kometernas verk;
att Jupiter stått sig bäst, är naturligt på grund af hans
ansenliga massa. Om det ligger någon sanning eller ej i denna
förmodan, är svårt att ännu definitivt afgöra; åsyftade
företeelser skola måhända en gång varda på helt annat sätt
förklarade*), hvarmed faran och möjligheten af en
kometsammanstötning dock likväl icke är häfd. Återstår oss alltså
att se hvad vårt tredje ofvan anförda svar kan hafva att
till sitt stöd andraga.
Vi erindra oss fig. 13. Det måste medgifvas, att det
ser något farligt ut i trakten af P; der löpa alla banor
nästan ihop, och då jorden en del af året äfven rör sig i dessa
nejder, är det ingalunda af ringa intresse att veta huru hon
i längden skall kunna undgå en högst farlig kollision.
*) Miltons förklaring af jordaxelns lutning har nog inga sympatier i
vår tid, men vi taga oss ändå friheten citera de härliga strofer i Paradise
lost (X boken) som innehålla den store skaldens onekligen originela åsigter
i astronomi.
Some say, he bid angels tum askance
The poles of earth twice ten degrees and more
From the sun’s axle: they with labour push’d
Obliqve the centric globe–––––––––––-—
–––––––––––––––-else had the spring
Perpetual smil’d on earth with vernant flowers,
Eqval in days and nights, except to those
Beyond the polar circles; to them day
Had unbenighted shone; while the low sun,
To recompense his distance, in their sight
Had rounded still th’horizon, and not known
Or east or west; which had forbid the snow
From cold Estotiland, and south as far
Beneath Magellan–––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
