Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerernas sista länk, Protamceba primitiva. Eller hvilken
jätte är icke kondoren emot dagsländan, elefanten eller
grönlandshvalen emot infusionsdjuret, menniskan, som
betvingar naturen och löser dess hemligheter, emot oceanens
slumrande zoofyter. Och ändock hvem vill förneka, att de
allesammans äro länkade i lifvets oändliga kedja,
medlemmar af tillvarons stora familj? Ju mer man lär känna
lifvet sådant det är, ju mer antar det karakteren af något
universelt, och ju mer man blir hemmastadd inom naturens
aldrig uppmätta råmärken, ju klarare visar det sig, att der
är ingenting stort, ty det fins alltid något större, och
ingenting litet, ty det gifves ändå alltid något mindre, och
ingenting dödt, ty der den fullständigaste död synes trona,
blommar det skönaste lif. I sanning, inför denna panorama
tvingas vi nästan att med Bonnet antaga, »att jorden icke
är skapad för vårt slägtes ändliga väsenden utan för högre
intelligenser, som, ehuru för oss osynliga, ransaka djupen,
genomskåda tingen och småle, då de se en Leibniz söka
utgissa verldarnas harmoni, eller en Haller genomtränga
naturens hemligheter, såsom åt ett barns försök att af
knäppningarna i ett urverk utleta dess dolda rörelser».
Hvad vi hittills sett af lifvets företeelser är helt visst en
obetydlighet. Liksom Ehrenbergs mikroskop visat oss ett
universum, hvarom Aristoteles intet visste, skola våra
efterkommande hafva eröfrat nya verldar, dem vi i dag blott
a priori kunna sluta oss till. De skola utmönstra våra
system, omgestalta våra begrepp och sammanknyta till ett
helt de tallösa naturföremål, som under namn af djur och
växter ännu endast i spridda fragment blifvit vetenskapens
arfslott. Och huru långt skall den framtida forskningen
härutinnan sträcka sig? Skall den ådagalägga, att cellen
endast är en absorberande kristall, att snöflingans
femuddiga struktur och klippväggens liksom geometriskt
konstruerade kristallytor äro analoga företeelser med spol- och
cylinderbildningarna i t. ex. menniskornas muskulatur?
Skall den ådagalägga, att de hittills knappt urskilda
mikroskopiska djur, som i millioner utan tal finna sin bostad
i kalken af en förgät-mig-ej, i sin ordning äro belamrade
med ännu smärre varelser, parasiters parasiter, o s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
