Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan för undan? Skall den ådagalägga sanningen af
Leibniz’ djerfva tanke, »att det simmande damkornet, som glittrar
i den genom ett fönster insläppta ljusstrålen möjligen kan
vara en hel verld för sig, lika fullkomlig och lika rikt
utrustad med lif som jorden»? Skall den ådagalägga, att
individualiteten endast existerar i vår relativa uppfattning och
att hvad vi t. ex. anse som en växt i sjelfva verket är
en hel koloni af sådana? Skall den ådagalägga, att de
närvarande lifsformerna i rätt nedstigande led härstamma
från ett forntida urslem, liksom att nutidens monerer skola
ge upphof till andra generationer, hvilka skola intaga
verldsteatern sedan de nu lefvande derifrån försvunnit? Skall
den ådagalägga, att de bladkroppar, som under namn af
celler och till ett antal af ända till 135 millioner på endast
en kubiklinie simma genom våra ådror, icke allenast äro
hvar för sig sjelfständiga varelser, utan till och med ägande
potentialitetens medvetenhet? Skall den ådagalägga, att
en sådan medvetenhet leder vorticellens förtviflade kamp
i vattendroppen lika väl som en högre ledt Hannibals och
Caesars drabbningar? Ja, skall den kanske ådagalägga
sanningen af den store tänkarens*) filosofi och låta »hela det
gränslösa i rummet och tiden samt i opersonliga lifs- och
kraftyttringar splittrade universum sammanslutas till ett
oändligt innehållsrikt nu, fyldt af idel andlig, personlig och
sinsemellan harmonisk verklighet, ett Gudsrike af organiskt
med hvarandra förbundna, eviga personer?»
Det är icke tillåtet att gå forskningen i förväg, och hvad
den skall svara på våra till hennes domstol hänskjutna
spörsmål, kan endast framtiden utvisa. En sak kunna vi emellertid
vara förvissade om, den nemligen, att huru än forskningens
speciela frågor må varda lösta, alltid skall derur såsom
sanning framgå, att huru dristigt vi än i föreställningen måla
naturens under, uppnå vi ändå aldrig verkligheten.
Mikroskopets ej mindre än teleskopets under äro endast endels
tillgängliga för våra blickar, och må vi derföre akta oss för
att förneka tillvaron af något, endast och allenast derföre att
vi ej sett det. Skaparens »varde!» ljöd öfver allt, och dess
*) Boström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
