Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner angående planeten Mars’ rörelse för att derur söka bevisa
den heliocentriska teoriens oriktighet, sådan den framstälts af
Kopernikus. För detta ändamål stälde han sitt rikhaltiga
material till Keplers förfogande, med strängt åläggande för
denne att leda det tygeska systemet i bevis. Huruvida
något allvarligt försök i den vägen gjordes, är obekant; dock
är det i följd af Keplers förkärlek för den heliocentriska
verldsuppfattningen föga sannolikt. Så mycket är
emellertid visst, att den store astronomen »genom den förträfflige
Ty ges tjugoåriga nattvak»*) (observationer af Mars) leddes,
till den ryktbara upptäckten af sina lagar. De keplerska
lagarna äro en af den menskliga skarpsinnighetens största
triumfer. Deras allmängiltighet inskränker sig icke inom
vårt planetsystems trånga gränser, utan är universel och
sträcker sig till stjernoceanens aflägsnaste fjerran. Hvarhelst
verldar och solar rulla fram, yttrar sig, så vidt kändt är,,
rörelsen i enlighet med Keplers tre följande satser:
I. Planeterna röra sig i elliptiska banor, hvars ena
brännpunkt sammanfaller med solens medelpunkt**).
IL De ytor, som radius-vektor öfversopar, äro
proportionela med tiden.
III. Omloppstidernas qvadrater förhålla sig till hvar
andra som kuberna på medelafstånden, hvilket bäst
åskådliggöres genom eqvationen
x 2 y 3
då x och xx föreställa tvenne planeters omloppstider och
y och yx deras banors medelafstånd.
Med detta vetenskapens storverk var den sista skymten
af tvifvel på det kopernikanska systemets riktighet
undanröjd, och för den hyperdogmatiska skolans anhängare stod
nu intet annat öfrigt än att hölja sig i sina sofismers
trasiga mantel och med grämelse åse sina händers verks
undergång utan att kunna för framtiden rädda en flik deraf.
*) Keplers egna ord.
**) Ellipsens ena brännpunkt kan och behöfver naturligtvis ej alltid
sammanfalla’ med den omkretsade sferens medelpunkt, utan kan, allt
beroende på besagde kropps massa, antingen falla någonstädes inom dess yta
eller ock derutom, i hvilket senare fall den blir endast en matematisk
punkt i rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
