Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - Epilog. Efter jordelifvets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Dessa mått, dessa uppfattningar, äro relativa och
arbiträra, men tiden sjelf existerar lika väl som rummet; i och
för sig är den ej det samma som ett tomt intet. Om vi
stryka bort allt, så återstå dock tid och rum, det vill säga
stället, platsen, der tingen kunde sättas, och möjligheten af
händelsernas följd på hvarandra. Om ingenting funnes,
vore hvarken rum eller tid reelt mätbara, ej ens medelst
tanken, enär tanken ej heller existerade. Men för tanken
är det omöjligt att undertrycka vare sig det ena eller det
andra. Absolut taget är det hvarken "tid” eller "rum” som
vi böra säga, utan "”evighet” och "oändlighet”, i hvilka
allt mått, hur utsträckt det än må vara, ej är annat än en
punkt. Vi förstå, vi fatta ej oändligheten, i rum eller tid,
emedan vi äro oförmögna dertill, men denna oförmåga
bevisar intet mot det absoluta. TI det vi erkänna, att vi intet
begripa, förnimma vi, att oändligheten omgifver oss och att
en rymd begränsad af en vägg, en mur är i och för sig
något absurdt, liksom vi ej heller i hvilket moment af
evigheten som helst kunna annat än medgifva möjligheten af
ett verldssystem, hvars rörelser mätte tiden utan att skapa
den. Är det våra klockor, som skapa tiden? Nej. De göra
ej annat än uppmäta den. Våra mått af tid och rum
försvinna inför det absoluta. Men det absoluta består.
Vi lefva i oändligheten, utan att ha en aning derom.
Handen, som håller denna penna, är sammansatt af eviga
och oförstörbara element, och atomerna, som bilda den,
existerade redan i den solnebulosa, hvarur vår planet är
ursprungen, och under millioner sekler skola de alltid existera.
Edra bröst andas, edra hjernor tänka med ett material och
med krafter, som verkade redan för millioner år sedan och
som skola verka i oändlighet.Och detta lilla klot vi bebo
befinner sig på bottnen af oändlighetens djup — icke i midten
af ett begränsadt universum — i oändlighetens botten lika
väl som den mest aflägsna stjerna teleskopet kan upptäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
