Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räknemaskinen och dess användningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av J. BOYER
SÅVÄL affärsmän som ingenjörer och vetenskapsmän måste ofta
utföra långa och tröttsamma beräkningar. Därför ha också människorna
alltifrån civilisationens begynnelse sökt göra detta arbete så lindrigt som
möjligt, och under århundradenas lopp ha snillrika uppfinnare sökt efter
medel att förenkla räkneoperationerna. De ha särskilt ägnat
sig åt att konstruera maskiner, vilkas underbara organ mekaniskt utföra
additioner och subtraktioner, multiplikationer och divisioner, och
vilkas hjul och hävarmar utan ansträngning jonglera med siffror på flera millioner.
Den enklaste apparaten av detta slag är abacus, som uppfanns i den
allra äldsta forntiden hos greker och romare; den utgjordes helt enkelt av
en tavla, uppdelad i flera parallella kolumner, av vilka den första angav
enheter och de följande tiotal, hundratal, tusental o. s. v. Räkningen
utfördes lätt med stenar, som man lade in i kolumnerna. Så småningom
förbättrades abacus; man utbytte stenarna mot knappar, som gledo i
en ränna eller på en stång. Detta blev kulramen, som är känd i Kina
sedan urminnes tider under namnet "swan-pan" och av vilken himmelens
söner ännu använda sig.
Man finner fortfarande i våra småskolor kulramar, som likna de
nyssnämnda, och på vilka barnen lätt kunna lära sig räknelärans första grunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>