Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur den populärvetenskapliga litteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hauser: Människan för hundra tusen år sedan.
Till svenska av Robert Larsson. Med 96 avbildningar och 3 kartor. Pris 5 £r.
Hugo Gebers Förlag.
FRÅGORNA om människans ursprung och förhistoria har alltid
väckt livligt intresse och en mängd mer eller mindre häftiga utbyten av
åsikter mellan olika tänkande. Speciellt har ju teorien om
härstamningen från apan varit orsak till häftiga strider. Det är för övrigt
naturligt att vi vilja ställa oss själva över djuren och icke gärna rakna
släktskapen med apan - om det åtminstone varit lejonet eller något annat
ädelt djur - trots alla bevis som peka i den riktningen. Den poetiska
sagan om Adam och Eva har fördunklats av den mer materiella
apfiguren som människosläktets stamfader. Vilken tro man än har i dessa
frågor, bör man dock taga del av den tyske forskaren Hausers bok:
"Människan för hundra tusen år sedan."
Hauser har under många år varit sysselsatt med utgrävningar i
Dordogne i Frankrike och den här nämnda boken omtalar hans arbete och de
resultat han vunnit. Man följer honom till Vézèredalen, där han beslutat
utforska då ännu okända diluviala boplatser. Det första resultatet av
hans grävningar där var upptäckten av Homo Mousteriensis Hauseri 1908.
I denna återfann han den gamla förut kända Neandertaltypen. Det här
funna skelettet, som utgrävdes i närvaro av en vetenskaplig kommission
ined professor Klaatsch, den berömda anatomen, i spetsen, tillhörde en
16-18 årig yngling. Av käkpartiets byggning framgår att människan vid denna
tid saknat egentligt talspråk, och sålunda befunnit sig på det mest
primitiva kulturstadium. Något spår av andlig odling i form av smycken eller
teckningar i stenar finns ej. Men trots detta har denna yngling blivit
riktigt begravd och försedd med föda för resan till dödsriket. Hauser
anser att man därav kan sluta till att den tidens människa dock haft en
kult och tro på liv efter döden. Detta skelett var 140 000 år gammalt.
I Laugerie basse hade man förut funnit en annan människa och en
annan kultur. Frågan var om man också skulle lyckas finna en länk
mellan den gamla Neandertalrasen och den från Laugerie basse. År
1909 upptäckte Hauser i Combe Capelle en ny ras bland
stenåldersmänniskorna, som fick namnet Homo aurignacensis Hauseri. Detta skelett
tillhörde en man på fyrtio år. Han saknar Neandertalrasens kännemärke,
de kraftigt utvecklade ögonbrynsbågarna. Hakregionen tyder här på
ett väl utvecklat språk. Hauser anser det uteslutet att
Aurignacienmänniskan utvecklat sig från Neander talmänniskan, utan den är en typ
av en särskild ras. Den visar redan en högre kultur med konstnärer och
präster och begravningar. Hauser tror sig även hos denna istidens
människa ha funnit spår av verklig skrift i form av regelbundna tecken på benbitar.
Homo Mousteriensis visar stark släktskap med gorillan under det
Aurignaciensis ser mera mänsklig ut. Detta anser dock Hauser icke betyda att
urtidsmänniskan utvecklat sig direkt från apan utan snarare äro båda
stammar från en och samma långt tillbaka liggande rot. Ingen av dessa
raser ha uppstått i Europa. De ha kommit från annat håll, men
varifrån? Detta ar fortfarande en öppen fråga, som fornforskningen nedlägger
sitt arbete på att lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
