Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny metod for kinematografering i färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-
komplementfärg till den färg som icke deltagit i blandningen. Om man t. ex.
sammansätter gulgrönt och blåviolett skall det erhållna blågrönt vara
komplementärfärg till ett sådant rött, med vilket det ger vitt, emedan de tre
elementärfärgerna alltid skola giva vitt när de sammanföras. På samma
sätt ger rött och gulgrönt en orangefärg som är komplement till
blåviolett, och dessa båda färger äro i stånd att i ögat åstadkomma de tre
elementärförnimmelserna. Detta måste man behålla i minnet för att förstå
det följande.
I det nya förfaringssättet använder man en ortokromatisk film, d. v. s.
en film vars emulsion har samma känslighet gentemot alla färger i det
synliga spektret. Mellan apparatens lins och filmen sitter som vanligt
slutaren, som. täcker för den ljuskänsliga filmen medan den
förflyttas, och dessutom en roterande skiva som under de perioder filmen
exponeras inför färgade filtra i ljusstrålarnas väg. Denna skiva är
uppdelad i 4 lika sektorer av genomskinligt glas, som i följd äro färgade
rött, blågrönt, blåviolett, orange. (Figuren följande sida.) Vid första
anblicken kan man fråga sig, varför uppfinnaren icke funnit det lämpligt
att dela skivan i tre färgade sektorer nämligen rött, gröngult och blåviolett,
för att få de tre elementärfärgerna. Vi skola förklara detta senare. A
andra sidan var det icke nödvändigt att använda två olika par av
komplementfärger. Han har tydligen därmed endast velat öka metodens
intresse genom att låta den bevisa teorien, på vilken den är grundad.
Varje gång ett färgfiltrum ställer sig i vägen för ljusstrålarna som gå
in genom objektivet, upptages en bild på filmen, och varje gång det röda
filtret kommer fram, sätter en vit stråle automatiskt ett märke i filmens
perforerade kant. Detta märke anger vid projektionen vilka färger som
motsvarar bilderna; dessa färger återkomma nämligen omväxlande i samma
ordning, ty det är klart att filmen icke själv är färgad utan dess bilder äro
endast svarta och vita såsom på en vanlig fotografi. Apparatens
hastighet är beräknad för tjugufyra bilder i sekunden.
Det är tydligt att varje filtrum icke filtrerar annat än strålar av dess egen
färg, som ingå i de olika färgnyanserna i kinematografbilden. Varje
bild är sålunda om den betraktas för sig ofullständig, men två varandra
följande bilder kunna komplettera varandra fullständigt.
Vad som nu fordras, när vår film väl blivit framkallad, är ett medel att
projiciera den på duken med den eller de grundfärger som motsvara
de på filmen upptagna bilderna. Då kommer följande att inträffa:
Som man icke kan projiciera mer än en bild åt gången och som varje
bild icke upptagits genom mer än en eller två elementärfärger, så använder
sig uppfinnaren för att sammansmälta färgerna av det välbekanta fenomenet
att ljusintryck kvarstanna en viss tid på näthinnan. Ljusintrycket varar en
tiondels sekund. Detta betyder att förnimmelsen av en färg som ögat
iakttagit under, låt oss saga, en tjugondels sekund kvarstannar på näthinnan
under lika lång tid sedan orsaken som gav upphov till densamma
fullständigt försvunnit och ersatts med en orsak som framkallar intrycket av
en annan färg. De två olika intrycken, som utgöras av det på
näthinnan kvardröjande och det som verkligen synes, sammanfalla eller
rättare sagt täcka varandra på näthinnan och uppväcka där en tredje
förnimmelse, som ar resultanten av de båda andra.
Om vi gå från teori till praktik finna vi att uppfinnaren till den nya
metoden att fotografera i färger framför projektions apparaten placerat en
roterande skiva som innefattar icke fyra utan sex färgade fält. Däremot
innehålla dessa fält endast ett par komplementfärger: rött och blåviolett,
var och en återgiven i tre olika styrkor, från ljust till mörkt, för att på
trognaste sätt återgiva färgerna. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
