Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
VETENSKAPEN OCH LIVET
ATLANTÅNGAREN »BRITANNIC» SEDD FRÄN AKTERN PÄ
VARVET I BELFAST
Bädden skyddas för havets intrång genom en av plank uppbyggd
fördämning, som tages bort vid sjösättningen.
I princip skall fartyget glida av bädden
utan att väga över åt någondera sidan om
mittbalken. För att hindra alla svängningar
anbringar man under buken på vardera
sidan om bjälken i långskeppsled kortare
träbalkar, som sträcka sig utmed en del
av fartygets längd mot dess mitt. Direkt
under dessa balkar läggas två andra längs-
gående bjälkar, s. k. fotträn, skilda från de
förra med 1,5 å 2 centimeters spelrum.
Dessa fotträn kallas »döda», ty de göra
tjänst endast i fall av olyckshändelse; de
sträcka sig utmed hela glidbanans längd
och stödjas av uppstaplade träblock som
äro fästa i bädden. Om fartyget under sjö-
sättningen väger över åt endera sidan, så
stöder sig motsvarande balk på sitt fotträ
och håller skrovet i jämvikt. För att lättare
kunna placera kälken äro mittbalken och glid-
banan delade i ett visst antal bitar, som man
successivt sätter in i stället för underlaget.
För mycket stora fartyg blir
avlöpningen på en enda glidbana,
ehuru enkel och föga kostsam,
behäftad med vissa olägenheter.
Belastningen på bädden per
kvadratcentimeter blir för stor
och kräver en överdrivet bred
mittbalk. Vikten på en modern
kryssare vid sjösättningen uppgår
till 8.500 ton, vilket dock över-
träffas av de stora oceanångarna.
France vägde vid sjösättningen
11.350 ton, varav 570 ton utgjor-
des av kälken.
I sådana fall tar man sin till-
flykt till sjösättning på dubbel
glidbana, bestående av tvenne
längsgående fotträn, vilka med
hjälp av balkar och bukstöttpr
uppbära båtens tyngd. Fotträna
glida på tvenne parallella banor,
som äro försedda med upphöjda
styrkanter och vila på stapelbäd-
den. Mellan fotträna och far-
tygets underlag fäster man spärr-
hakar.
För mycket stora oceanångare,
såsom France och Aquitania, ut-
göra kälkens olika delar en im-
ponerande massa (se fig. sid.
303) och båtens köl stöder sig
. på två mycket kraftiga tvär-
balkar kallade cross-legs eller kryss-strävor,
vilka stadigt hålla ihop kälkens sidor.
Smör j ningen kan taga mer än fjorton
dagar i anspråk för en större ångare, ty man
måste söndertaga och ånyo sammanfoga fot-
träna, en manöver som på grund av de
olika delarnas stora dimensioner blir långsam
och svår. Under detta arbete uppbäres alltså
båtens tyngd ej av kölen utan av bukstöt-
torna, och man måste vara noga med att
placera fotträna lodrätt under ett längsgående
skott för att undvika varje formförändring
hos konstruktionen. Dessutom uppför nian
provisoriska ställningar i båtens inre, vilka
tjäna som stöttor för att stödja bottnen
och de olika däcken.
Kälkens vikt motsvarar i detta fall om-
kring 5 proc. å 8 proc. av båtens vikt, d. v. s.
omkring 750 ä 1.200 ton för ett 15.000 tons
skrov. För att utan allt för stor svårighet
kunna lösgöra denna enorma trämassa be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
