Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 351 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gången är den bästa idrotten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkar fallet med hela sin tyngd på hälen. Så till exempel ser man hos feta personer
hur huden darrar vid varje steg, särskilt över magen, på låren och ännu mer på
kvinnornas bröst. Efter en lång marsch befinna sig alla organ i ett mer eller mindre
lidande tillstånd.

De upprepade stötarna upprepas smärtsamt i hjärnan och medför ett särskilt
slags trötthet som ej har något gemensamt med muskeltröttheten. För övrigt
framkallas samma symtom hos djuren. Det är därför sportmännen frukta att fördärva
sina hästar genom att låta dem löpa på en mark, som ej synes nog elastisk.

Även djur som ströva omkring i frihet på en väg välja instinktivt kanterna, där
de finna en mindre hård mark.

Kan man underlätta gången och minska den därav framkallade tröttheten? Ja,
utan tvivel. Och i detta sammanhang har man börjat att utstudera och uppfinna
skodon som äro beräknade för gångsporten. Så visade Marey redan 1880 med sina
registeringsapparater att stegen äro längre hos en man som har skor med låga klackar
än hos en som bär höga klackar, längre hos en fotgängare, vars sulor äro tjocka
och skjuta litet framför tårna, än hos en vars skor äro korta och böjliga.

Jag har bland annat gjort en iakttagelse som synes ganska paradox,
nämligen att ju tyngre skodonen äro, och det inom ganska vidsträckta
gränser, ju. regelbundnare är den perpendikulära svängningen hos
det i rörelse varande benet, och följaktligen gynnas den normalagången. Jag
anförde som exempel en lantbrevbärare, vars snörkängor med sina
tjocka pliggade sulor vägde 2 kg., d. v. s. varje känga l kilo,
och som all tid påstått för mig att han gick lättare med
dessa kängor än med lätta skor, men han tillade också att han icke skulle kunna
forcera stegen under lång tid med sådana bördor. Jag har kontrollerat detta för-
förhållande på mig själv; den är så mycket intressantare som den bekräftar allt som
nyss sagts angående den perpendikulära svängningen under normal gång. Man kan
alltså antaga att den är ett resultat av tyngdkraftens verkan.

CALCANETTERNA BILDA ETT ELASTISKT UNDERLAG I SKORNA

Här är det lämpligt att utan försköning fördöma fruntimmersskor med höga
klackar; med dem blir det nödvändigt att gå på tårna och de utgöra ett verkligt
tortyrinstrument.

Talrika försök hava gjorts för att så mycket som möjligt undanrödja de
skadliga följderna av hälstöten. Först tänkte man på kautschuk, och oräkneliga äro de
arrangement som uppfunnits för att nå detta mål. Om gummiklacken placeras
utanpå klacken dämpas bullret vid gången och hälstöten blir något mildrad men
ingalunda undanröjd. Man kom då ganska snart på tanken att infoga fjädrar av
varierande former i skon, men alla företagna lösningar ha stannat på experimentens
område.

Till följd av mina första studier över gåendet uppfann jag för tolv år sedan
calcanetterna, vilka utgöras av en enda cylindrisk, platt fjäder, fäst mellan tvenne
metallskivor som luta mot varandra och äro förenade med ett gångjärn.
Apparaten har givit avgörande resultat och har framgångsrikt begagnats av
talrika fotgängare, men den har flera fel, av vilka det förnämsta
är att den är för skrymmande, vilket gör att foten står för snett i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>