Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅLEN OCH HANS VANDRINGAR
ter denna tid följa de i sin tur
hannarnas exempel och begiva sig av på sin
bröllopsfärd.
En så hastig tillväxt kräver
ofantliga mängder med föda. Ålen söker upp
denna i vattnet där han lever; han är
rovfisk och gör oerhörda skövlingar;
han angriper småfisk och grodor,
spejande på dem från sitt bakhåll och bryr
sig icke om att välja: allt kött är gott
för honom. Han är . företrädesvis ute
på jakt under nätterna och håller sig i
sitt gömsle om dagarna, antingen
nedgrävd i dyn eller hoprullad i någon
grop i strandstenarna.
Medan ålen sålunda äter och tillväxer
är han beständigt i rörelse fram och
tillbaka i vattnet och även på land. Hans
lösa sjöar och hava icke uppstått där
genom någon okänd alstring på platsen.
De ha helt enkelt kommit från närmaste
flod, och då de befunnit sig väl på
platsen ha de stannat där.
När ålarna skola återvända till havet
förändras åter deras utseende. Den
gula färgen på deras buk blir ljusare och
nästan vit; ögonen bli större.
Äggstockarna, som upptäcktes av Mondini
1777, tilltaga i omfång; de likna tjocka
veckade strängar, och ’ågg bildas i
ofantliga mängder. Hannarnas könskörtlar,
NÄR ÅI.KN ÄR FÄRDIG ATT ÅTER BEGIVA SIG NED TIIJ, HAVET FÖRÄNDRAR HAN
UTSEENDE
Ögonen bli större, buken blir vit och pärlemorglän sande såsom framgår av dessa båda bilder, av vilka
den övre visar en ål i bröllopsdräkt och den undre en som ännu icke genomgått sin förvandling.
andningsorgan äro så egendomligt
formade och hans gälhålor på sidan av
halsen så små och rörliga att han kan
bibehålla dem fuktiga och sålunda lämna
sitt vanliga element för att slingra sig
fram på marken som en orm. Ålarna
gå på detta sätt upp på land under
regniga nätter, när den fuktiga marken
underlättar deras rörelser. Ofta kan man
om somrarna träffa dem ute på ängar
eller åkrar, där de blivit hejdade på sin
färd över marken och där de vänta för
att fortsätta nästa natt. De gå på detta
sätt från å till ä, från sjö till sjö; de
utvidga alltjämt sitt område och tränga
fram överallt tack vare den egendomliga
lätthet, varmed de förflytta sig och den
stora livskraft de äga. Enstaka
individer lyckas sålunda tränga in i avlopps-
vilka beskrevos 1874 av Syrski,
utvecklas på motsvarande sätt i
segmentera-de strängar. De könsmogna individerna
skilja sig också till utseende och
kroppsbyggnad från varandra, och fiskarna
ha på många ställen olika namn på dem;
man har till och med länge betraktat
dem som skilda arter.
Till havet återvända de på hösten,
särskilt under senhösten. De ålar som
hålla till i havsdammar vid fastländernas
stränder ha icke så lång väg att färdas,
ty de behöva blott följa vattendraget ut
i havet. De gå fram i stim under mörka
nätter och framför allt när det stormar
på havet. De som komma från floderna
ha mycket längre väg att vandra. Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
