- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
8

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VETENSKAPEN OCH LIVET

DEN YNGSTA HITTTLIvS KÄNDA ALIvARVEN

Denna larv, som beskrevs av naturforskaren Hjort, var 40 mm. lång; den hade infångats långt ute
i Atlantiska Oceanen. Till en början har den utan tvivel liknat en havsålslarv, men den har redan
förändrats; kroppen har blivit bandlik och tänderna mindre.

av dem måste passera flera hundra
kilometer. De tillryggalägga vägen delvis
med egen kraft, i det de simma och
slingra sig fram, men delvis passivt
genom att låta sig föras med av
ström-,marna ofta hopslingrade i tjocka nystan.
Resan lyckas icke för alla; många av
dem som komma från sjöar och mindre
vatten lyckas icke hitta fram till
floderna och till havet. De gräva då ned ’sig
i dyn för att tillbringa vintern där. Om
detta upprepas också följande år
fortsätta de att leva i sötvatten, där de
tillväxa utan att föröka sig eller bidraga
till släktens fortbestånd. De bliva då
naturligt kastrerade, och som vanligt
är med kastrerade varelser fetma de
betydligt. På detta sätt ha de feta
exemplar uppkommit, som man med
förkärlek fiskar.

De övriga, som lyckats uppnå havet,
befinna sig likväl endast vid början av
sin resa. Denna är nämligen icke
avslutad i och med det att de nått havets
gränser; de måste fortsätta ännu mycket
länge. När de komma i beröring med
det salta havsvattnet gripas de av en
livfullhet, varav de förut icke visat; ett
tecken och de skynda bort från kusterna
rakt ut mot de stora djupen. Man har

kunnat följa deras väg. En dansk
naturforskare, J. Schmidt, företog några år
före kriget en del observationer. Han
märkte ålarna vid deras utvandring
genom att fästa en liten bricka med ett
nummer vid gällocket samt tillhöll
fiskarna i de angränsande trakterna att
uppmärksamma dessa, ifall slumpen
förde några märkta ålar i deras fångst.
Sedan ett stort antal ålar blivit märkta,
voro de infångade tillräckligt talrika för
att bevisa, att ålarna, som komma ned
från Östersjön och in i de danska
vattnen, begiva sig ut i Nordsjön, ofta med
en fart av tjugu eller trettio kilometer
om dagen, samt sedan passera denna och
styra kosan ut mot Atlanten, varest
deras gemensamma rendez-vous tycks äga
rum.

Från denna punkt är deras direkta
spår förlorat. Men man har delvis
lyckats följa det genom att utpricka de
punkter i Atlanten, där man infångat
unga ålar som blivit utkläckta ur
rommen. På detta sätt har man utrett, att
de yngsta och följaktligen senast
utkläckta individerna finnas mycket långt
bort i Atlantiska oceanen och i närheten
av Sargassohavet. Efter vad man kan
antaga och hittills icke haft anledning

STARKT FÖRSTORAD NYUTKIvÄCKT LARV AV HAVSÅLEN

Man känner icke den vanliga ålens romläggning och första utveckling i havet, men man har iakttagit
havsålens, som sannolikt är ganska likartad. Denna larv är endast 8 mm. lång. Hans huvud och

tänder hava mycket underlig form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free