Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AEROPLAN UTAN MOTOR
dande egenskaper utöver de första
aero-planen från 1908. Hastigheten hade
ökats och följaktligen också aer<>plahets
stadighet i luften, men detta resultat
hade uppnåtts endast genom en ökning av
drivkraften. Från den dag man försåg
aeroplanen med motor voro framstegen
synnerligen snabba, men svävnings
flygningen, mot vilken föregångarna strävat,
var för lång tid åsidosatt.
De erfarenheter man vunnit under de
senaste tio åren och framför allt under
kriget låter oss emellertid hoppas, att
problemet skall kunna tagas upp på
nytt med större framgång än förr.
Det är självklart att den mekaniska
framdrivningen icke kan härma
människans och djurens sätt att förflytta sig.
Om man hade nöjt sig med att kopiera
t. ex. hästens gång skulle vi varken hava
biler eller järnvägar. Man kan dock
icke undgå att märka, hur olika ett
aero-plans och en fågels flykt äro. Fågeln
har sina karaktäristiska rörelseorgan,
nämligen vingarna. Men den använder
sig icke ständigt av dessa. I en del fall,
då fågelns kropp intar vissa lägen mot
vinden äro vingarna fullkomligt orörliga.
Och trots detta hålles han icke blott
svävande utan han rör sig också framåt
utan synbar ansträngning, utan ett
vingslag kan han glida ansenliga sträckor
och höja sig mot vinden till betydliga
höjder. Det är bevisat att fågeln
härvid använder sig av vindens kraft, och
att denna kraft är tillräcklig for att
hålla honom svävande. Men hur utnyttjar
han den? I denna fråga ligger hela
svävningens problem. Svaret på den
frågan betyder för flygningen ett sådant
framsteg, att allt som hittills gjorts
måste betraktas nästan som en barnlek.
Utan att gå tillbaka- till de första
försöken som utfördes av Ferber, Voisin,
Wilbur och Orville Wright och som
ledde till den nuvarande motorflygningen,
måste vi nämna några enstaka försök
av män, som äro föga kända av den stora
publiken, men vilkas arbeten dock
kraftigt bidragit till problemets lösning. Vi
vilja särskilt tala om Josef Weiss’ och
d :r Cousins experiment. Både Weiss
och Cousin tro fullt och fast på
svävningsflygningen, men de grunda sin
övertygelse på helt olika principer.
Svävnings flygningen kan tänkas
utförd på flera olika sätt. Samtliga
uppställda teorier äro sannolika, men man
har ännu icke fått klart för sig vilken,
som verkligen ligger till grund för
.fåglarnas flykt. En del hålla före att
fåglarna utnyttja de uppåtstigande
luftströmmarna utan vilka svävnings flykten
skulle vara omöjlig. Den minsta
höjning i terrängen, ett träd, ett hus räcker
till för att framkalla denna luftström,
JOSEF WEISS’ SISTA FÖRSÖKSAPPARAT AV ÅR 1914
Denna apparat var betydligt förbättrad. Den lyckades flyga 22 gånger sin egen fallhöjd, d. v. s. om
den släpptes på 10 meters höjd svävade den en sträcka av 220 meter innan den landade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
