- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
84

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

VETENSKAPEN OCH LIVET

Fågelkroppen är sammansatt av två
delar en genomträngningskon och en
framstötningskon.
Genomträngningsko-nen sträcker sig från yttersta delen av
huvudet till kroppens största diameter,
d. v. s. till vingfästet,
framstötningsko-nen går från vingfästet till
stjärtspetsen. Den förra tjänar till att skära
luften med sin framåtvända tjockända.
Luften, som delas itu av huvudet i
horisontalplanet, trycker mot sidorna i
nivå med nollspantet tillsammans med den
under vingarna kanaliserade luften och
pressar fågeln. framåt. Samtidigt
trycker luften, som skurits itu av huvudet i
vertikalplanet, mot fågeln underifrån
och håller honom uppe, emedan detta
undre tryck icke hålles i jämvikt av
något tryck uppifrån, ty fågelkroppens
övre sida är avplattad. Sålunda skulle
fågelns framskridning och bärning vara
resultat av dess form. Det bör för övrigt
anmärkas, att fågeln flyger så mycket
lättare ju större han är, emedan hans
täthet då blir mindre. Men hur skall
man förstå denna vinst i volym?

Doktor Cousin ger följande
förklaring härpå: i samma mån som en liten
fågel blir större ökas dess tyngd och
volym. Men det som ökar i volym är
varken huvudet eller halsen, sålunda icke
det främre partiet, utan det är det parti,
som ligger bakom nollspantet, d. v. s.
drivkonen. Det är sålunda den yta, på
vilken bärtrycket och f
ramdrivnings-trycket verkar, som förstorats. Doktor
Cousins teori är otvivelaktigt
fruktbringande, men dess upphovsman har icke
nöjt sig med enbart teori; han har
också sökt omsätta den i praktik, och de
hittills erhållna resultaten hava varit
ganska uppmuntrande. Förutom de
talrika småmodeller, som doktor Cousin
konstruerat, byggde han också 1912 en
stor apparat, av vilken vi återgiva en
fotografi på sidan 82. Det gällde
här ett första försök; kroppen hade
icke den exakta fågelfornien med de
matematiska proportioner som doktor
Cousin sedermera funnit. Den hade
ingen motor, men icke desto mindre gick
den emot vinden.

År 1914 påbörjades konstruktionen
av en annan maskin; den hade 8 meters
vingbredd och var 7 meter lång och
skulle lyftas av en fem hästars motor,
trots att apparaten vägde 400 kilo.
Olyckligtvis utbröt kriget innan apparaten
var färdig. För närvarande är en
maskin under byggnad. På den kommer
man att tillämpa alla de principer som
vi här framlagt. Apparaten kommer att
väga högst 1.200 kilo när den går. Dess
20 hästars motor skall åstadkomma
tillräcklig vind för att hålla den uppe och
driva den fram enligt doktor Cousins
principer. Eftersom motståndet
minskas på samma gång som hastigheten
ökas, skulle den kunna gå med halv
hastighet och till och med stoppas
fullständigt när den verkliga vinden blir
tillräckligt stor. Om doktor Cousins
förutsägelser äro riktiga och hans teorier
besannas, skulle man sålunda åstadkomma
en svävnings flygning med alla dess
lyckliga konsekvenser.

För att avsluta denna hastiga
överblick av ett problem som är så intimt
förbundet med flygningens framtid må
vi omnämna de senaste svävnings försök
som kommit till vår kännedom. De
utfördes av J. C. Laffont medels en
apparat som bestod av en kropp och två
svävnings vingar om 16 kvadratmeters
yta. Kroppen var framställd enligt
doktor Cousins mått och vingarna enligt
Mouillars idé. Upphovsmannen till dessa
försök hade blott tillfälle att utföra
tven-ne försök i juni 1917 på grund av
mobiliseringen, men han har för avsikt att
fullfölja dem under kommande sommar.
Emellertid, apparaten lyckades flyga.

Den egentliga mänskliga flygningen
kommer sannolikt icke att bli någon de^
finitiv lösning på luftseglingen, men
genom att studera densamma kan man
komma till en praktisk aviatik, vilken
för att bliva ett lika använt
fortskaff-ningsrnedel som järnvägen och
automo-bilen icke får baseras uteslutande på
motorns kraft och apparatens hastighet.
Därför har också aviatiken trots sina
ofantliga framsteg ännu mycket att
vänta av sådana försök, som de här nämnda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free