Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVICKSILVERLAMPOR
107
En sådan lampa är Wolfkes.
Elektroderna bestå båda av en fast legering av
kadmium-kvicksilver. När ljusbågen
släckes bildas på den av kvarts
bestående ljustubens väggar kring elektroderna
en metallfällning som är god ledare för
elektriciteten och som användes för att
bilda bågen, då man på nytt skall tända
lampan.
För detta ändamål har man insatt en
metallring a (figuren sidan 105 i tuben
i närheten av katoden e1. Ringen är
förenad med anoden e2 medelst en
tråd / med stort elektriskt motstånd.
Metallbeläggningen som bildas på
väggarna mellan a och e2 fullbordar
ledningen; när strömmen sändes till polerna
b går den från den ena elektroden till
den andra, förgasar metallbeläggningen
och bildar bågen. När lampan släckes
bildas beläggningen på nytt och så
alltjämt.
För samma ändamål har man också
använt ett amalgam med 40 procent
natrium och kalium för att bilda katoden,
varvid anoden med fördel göres av
grafit. Man har även använt zink-wismut
amalgam; med detta kan man erhålla
ett ljus, som till färg och egenskaper
liknar solljuset.
Professor Nernst uttog 1917 i Tysk-1
land två patent på kvicksilverlampor,
grundande sig på en elektrisk
urladdning mellan kolspetsar i en gasatmosfär,
bestående av gaser från förgasning av
salter analoga med zinkklorid eller
zink-bromid eller från samtidig förgasning
av dessa salter och kvicksilver, varvid
kloriderna och bromiderna korrigerade
den violetta eller grönaktiga färgen på
ljuset och följaktligen gjorde detta
bättre.
Uppfinnaren har enligt
patentskrifterna lyckats framställa lampor på 3.000
Hefnerljus fungerande vid en spänning
på 120 volt och blott förbrukande 4
ampere, vilka siffror motsvara en
energiförbrukning av endast 0,16 watt pr
Hefnerljus.
Figuren sidan 106 visar en sådan
lampa, vars behållare e endast utsänder
ångor av zinkklorid. Bågen slår över
mellan kolelektroderna a och b; könen /,
som omger bågen, skyddar den effektivt
mot de talrika droppar, som uppstå vid
kondensationen. Vid den positiva polen
+ är den magnetiska apparaten
upphängd, vilken uppbär den positiva
elektroden a. Cylindern c utgör ankare i
en solenoid placerad på tubens yttersida
och inkopplad i serie med elektroden b
vid den negativa polen.
Figuren bredvid föreställer en lampa,
vars reservoar R utsänder ångor av
kvicksilver och metall-bromider och
klorider. Skärmarna H1, H2 skydda
bågen a1, a2 liksom i den första lampan
mot droppar från kondensationen, vilka
falla tillbaka ned i behållaren sedan de
kondenserats upptill i lampan. Könen
H2 utgör på samma gång skärm för
dropparna och skorsten för att leda
strömmen av uppåtstigande ångor i
omedelbar kontakt med bågen.
Elektroden a2 utgöres av själva badet
eller snarare av kvicksilvret som dyker
UMPA MED REN KADMIUM-
ÄNGA
A B, kvartsrör innehållande kadmium,
som införts i smält tillstånd genom
kapillärrören, vilka sluta i tvenne
fastsmälta wolframelektroder S S1.
Katoden A intar tubens minsta rum;
rummet B innehåller anoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
