Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUTSCHUK OCH DESS FRAMSTÄLLNING
159
dessa båda förfaringssätt
för att stelna mjölksaften,
utan man betjänar sig där
av kemikalier och mekaniska
metoder. Ättiksyra har
varit mycket använt för
utfall-ning av kautschuken ur
mjölken. Mjölken samlades
i sten- eller träkärl och
försattes med en avprovad
mängd utspädd ättiksyra.
Därpå omrördes med en
stav, och kautschukmassan
bildade en vit, ostartad
massa som satte sig till
botten. Denna massa slogs
först så att den blev
någorlunda fast, varpå den
utvalsades till sammanhängande
plattor. Den framställda
kautschukens godhet beror
emellertid mycket av
tvättningen som den underkastas,
ty all syra och alla salter måste
avlägsnas. Tvättningen måste ske i kallt
vatten emedan kautschuken annars lätt
KALANDRAR MED TRE CYLINDRAR
De uppvärmda cylindrarna röra sig i motsatt
riktning till varandra. Kautschukbladen passera
mellan dem och utdragas till önskad tjocklek.
TORKSKÅP FÖR KAUTSCHUKENS TORKNING I VAKUUM
blir klibbig och oanvändbar. På senare
tid har man utbytt ättiksyran mot
fluorvätesyra, som icke blott verkar fällande
utan också preserverande.
Vid den mekaniska metoden slutligen
använder man sig av centrifugering,
varvid mjölken införes i centrifugerna
antingen försatt med svaga
fällningsmedel eller utan sådana. Man får på det
sättet en jämn och god produkt.
Kautschuken förpackas i kistor och
sändes till de stora nederlagsplatserna i
Amerika, England, Belgien och
Frankrike, där den auktioneras ut för att gå
till fabrikerna och förändras till sina
mångfaldiga ändamål.
Kautschuken, som utföres i handeln,
bär olika namn efter de olika
härkomsterna och träden, som lämnat dem.
Den finaste är vildparagummi från
Hevea brasiliensis. Den kommer i form
av större eller mindre bullar,
sammansatta av ytterst tunna, på varandra
lagrade skikt, som utvärtes äro mörkbruna,
men inuti ljusgula. Det brasilianska
manihot-gummit betecknas med Ceare,
Manicoba. De afrikanska sorterna
förekomma i balar och sammanpressade
strimmor med namn efter platsen,
varifrån de komma samt med angivande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
