Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
VETENSKAPEN OCH LIVET
HÄVERTAR AV GLAS; LABORATORIEMODELLER
Från höger till vänster: enkel hävert; hävert med sugrör vid
sidan för frätande vätskor; hävert med rör och kula; Blochs
hävert med koncentriska rör; hävert för tömning av syror. (Man
sätter igång häverten genom att suga i det lilla dubbelböjda röret,
som är fastlött vid utvidgningen på den yttre skänkeln.)
passera ut genom detta så att nivån
sän-kes. Men som detta hål är mycket
trångt och dessutom nästan slutet genom
att det pressas mer eller mindre mot
kärlets botten, ökas lufttrycket i det
vida’ röret så att vätskan tvingas gå
upp i hävertens korta ben och rinner
ned genom det långa. Häverten är då
igångsatt och fortsätter att rinna när
man upphör att blåsa.
Man kan också använda häverten för
att få vätskor att rinna utmed konstant
hastighet. Man förser dem då med en
flottör, som vilar på vätskan som skall
avtappas, såsom synes på figuren sidan
355. Avloppsröret, som bildar ett slags
rektangulär ram, vilar på en flottör.
Vattnet rinner ut genom ett nedtill
befintligt avlopp med en hastighet som
beror av avståndet mellan avloppet och
vätskeytan, och eftersom detta avstånd
tack vare flottören förblir konstant
kommer vätskan att regelbundet rinna ut
med samma hastighet och samma mängd
på tidsenheten.
Häverten användes också för att
fullkomligt tömma ett kärl så snart
vätskeytan uppnått en viss nivå. Man kan
använda de båda anordningar som visas på
fig. här bredvid. Det omvända U-röret,
som är öppet i båda ändarna, går med
sin längre skänkel genom kärlets botten;
den kortare skänkeln går icke igenom
och den fylles med vatten i samma
mån som man häller sådant i kärlet.
När vattnet nått upp till knäet fylles
sifonen och kärlet tömmes. Den andra
anordningen består av ett
rakt rör öppet upptill och
nedtill och passerande genom
kärlets botten samt av ett
större koncentriskt rör,
slutet upptill och öppet nedtill,
omslutande det första, men
icke passerande genom
kärlets botten. Vätskan stiger
upp mellan de båda rören,
och då nivån nått upp till
det inre rörets knä fylles
detta och bildar en hävert,
som tömmer hela kärlet. Kärl
av detta slag hava fått
namnet Tantalusglas; häverten
är dold i en liten statyett föreställande
Tantalus och placerad så att den fylles
just innan vätskenivån nått upp till
statyettens läppar; kärlet tömmes då
fullständigt.
En del s. k. intermittenta källor
kunna betraktas som naturliga sifoner av
detta slag. Som man ser av figuren på
sidan 356 mottager grottan vatten från
diverse olik^ källor och det kan icke
komima ut annat än genom en
vågfor-mig* kanal som verkar håvert -ABC.
Så länge vattnet i grottan icke uppnått
den högsta punkten B på ledningen fyl-
TANATALUS-GLAS SOM TÖMMAS
AUTOMATISKT, NÄR VATTENNIVÅN NÅTT UPP TILL
HÄVERTENS KNÄ
Fig. 1 : Hävert bildad av ett enda krökt rör, vars
långa ben går igenom flaskans botten; fig. 2:
sifon av två koncentriska rör; det smalare, öppet i
båda ändarna, går igenom kärlets botten, det vidare,
slutet upptill och nedtill, är försett med små hål,
genom vilka vatten kommer in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
