Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
VETENSKAPEN OCH LIVET
KYLARE FÖR LASTBIL
Vattenkollektorerna äro nitade ovanför och under
blocket med kylrören.
emot måste föra med sig kylvattnet och
åter avkyla det så ofta som möjligt för
att icke behöva allt för ofta förnya
detsamma.
Under automobilens första tid nöjde
man sig med en enkel vattenbehållare,
placerad ovanför cylindrarna;
cirkulationen ägde rum genom termosifon, så
att det varma vattnet åter steg upp i
behållaren, varifrån det rann* ned på nytt
kring cylindrarna i behållarens nedre del.
Emellertid fördunstade vattnet mycket
hastigt, så att man måste förnya
vattenmängden ungefär var fyrtionde
kilometer, men vid den tiden representerade
detta avstånd redan två timmars körning,
så att det var icke alltför påfrestande.
Man tänkte likväl att man genom att öka
behållarens yta och rören, genom vilka
det varma vattnet skulle cirkulera, skulle
erhålla en bättre och snabbare avkylning
och sålunda icke så ofta behöva taga in
nytt vatten. Sålunda använde man
för.första gången 1896, på den
stora kappkörningen
Paris—Marseille och åter, långa spiralrör
anbragta under chassiet. De voro
sålunda utsatta för luftströmmen som
uppkommer , genom vagnens
förflyttning och gåvo goda resultat,
vilka än mer förbättrades genom
att rören försågos med
metallflänsar utefter hela sin längd. Då
metallen är en god värmeledare,
ökade dessa flänsar i hög grad
strålningsytan. Det var visserligen
icke någon fulländad apparat; dessa
kylare av flänsrör blevo inom kort
belagda med damm och lera från
vägen och uppfångade dessutom
all olja som droppade ned från
motorn och transmissionerna; de
krävde dessutom en pump för att
föra vattnet tillbaka till motorn som
var belägen ovanför rörledningen.
Å andra sidan var den roterande
pumpen, som vanligtvis drevs av en
med kautschuk belagd
friktionskiva vilken låg an mot motorns
svänghjul, utsatt för en mängd
olyckshändelser; genast avbröts
vattencirkulationen och motorn
gick varmt. Men trots alla dessa fel och
olägenheter innebar kylaren ett stort
framsteg, vilket ytterligare bekräftades,
när man kom på idén att placera denna
nu oundgängliga apparat framför
motorn ovanför chassiet. Den var
därigenom skyddad för lera, damm och
oljestänk och direkt utsatt för luften.
Spiralrören med sina flänsar bildade ett
kompakt block, genom vilket luft kunde
tränga fram; automobilkonstruktörerna
gav kylaren olika dimensioner och form
så att den på sätt och vis blev ett
fabriksmärke, som gjorde att man redan
på avstånd kunde igenkänna ett
bilmärke. Trots sina oomtvistliga fördelar
vägde dessa kylare med sina femton till
tjugo meter rör ganska mycket och
bildade med sina 30 a 40 krökar lika många
hinder för vattencirkulationen. Vår
första bild visar en kappkörningskylare
konstruerad omkring 1899. For att rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
