- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
132

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

VETENSKAPEN OCH LIVET

PURPURFISKARE UTANFÖR TOULON

avlades förrän vid sjutton år. I Byzans
undertecknade kejsaren med purpurbläck
och den justinianska lagen säger, att det
var vid dödsstraff förbjudet för andra
personer att begagna sig därav. Detta
helgade bläck bevarades i en
särskild urna, som vaktades av en
kammarherre. Kejsardömets förmyndare
tecknade "grönt", sannolikt med ett bläck som
likaledes utvunnits ur purpurn.

Purpurn tycks hava kommit ur modet
efter Konstantinopels erövring av
turkarna men den har ända till våra dagar
bevarat något av sin antika ryktbarhet: att
"anlägga purpur" betyder i Rom
detsamma som att mottaga
kardinalsvärdigheten. Eminenstiteln innefattar kalott,
barett och mantel av purpur samt röd
hatt.

Snäckorna som alstra purpurn äro
gastropoda blötdjur, tillhörande två
olika släkten Murex och Purpura. De bå-

da arter som bäst lämpa sig
för utvinning av purpurn äro
Murex brandaris och Murex
trunculus. Ur den först
nämnda erhöll man i Tyr den
rödskimrande purpurn, den
senare gav Sidons
ametist-färgade purpur. Man träffar
vidare i trakten kring Toulon
Purpura hcemostoma som är
mera vanlig bland Balearerna
och i östra delen av
Medelhavet. De skalhögar som
kvarlämnats vid de antika
färgerierna i Troja tillhöra denna
art. En annan purpursnäcka,
Purpura lapillus tycks också
hava använts till färgning vid
kusten av Bretagne; man
träffar den fortfarande i
stora mängder på klipporna vid
ebbtid.

Liksom på romarnas tid
fiskar man fortfarande
purpursnäckor i små korgar, i
vilka man lägger musslor som
bete. Plinius berättar
underliga saker i avseende på detta.
Musslan eller ostran skulle
öppna sitt skal och gripa om
Murex tentakler, så att man lätt kan
fånga den. Men så går saken icke till.
Murex åstadkommer i musslans skal ett
mycket regelbundet runt hål som dock är
allt för litet för att den därigenom skulle
kunna sluka sitt byte. Genom denna
öppning inför Murex ett gift, som jag
påvisat i avsöndringarna från
purpurkörteln och vilket paralyserar musklerna så
att skalen öppnas och djuret förlamas.

Murex kan stundom i ostronparkerna
åstadkomma allvarliga skador. De
angripa icke blott mollusker; jag såg i ett
av akvarierna i Tamaris-laboratoriet hur
en hästfisk blivit angripen av en
Murex, vilken genomborrat hans hud och
nästan fullständigt förlamat honom med
purpurgiftet. Jag har konstaterat att
detta är särdeles aktivt hos kallblodiga
djur; det verkar icke såsom curare på
ytterändarna av rörelsenerverna utan
direkt på nervcentrerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:45:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1922/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free